SBU har identifierat och valt ut fem systematiska översikter av acceptabel kvalitet, där insatser för att förebygga och motverka ensamhet bland äldre personer utvärderats. I den här rapporten har vi sammanställt resultatet från dessa översikter såsom översiktsförfattarna beskrivit dem, samt kommenterat resultaten i relation till Sverige och svenska förhållanden.

Det finns mycket forskning inom området, men primärstudierna är heterogena och kvaliteten varierar. Detta har lett till att de systematiska översikterna avgränsat och kategoriserat insatser, målgrupper och resultat på olika sätt. Översiktsförfattarna har därför kommit fram till olika slutsatser, även om de i stor utsträckning baserat översikterna på samma eller liknande studier.

Översiktsförfattarna till de fem systematiska översikterna kommer fram till att olika typer av insatser kan ha effekt. SBU har delat in dessa enligt översiktsförfattarna effektiva insatserna i följande kategorier:

• Insatser som syftar till att främja social kontakt och interaktion, både digitalt och fysiskt, till exempel genom samtal, aktiviteter eller sysselsättning.
• Insatser som syftar till att förändra beteenden, attityder eller levnadsvanor genom terapi eller behandling, både digitalt och fysiskt, individuellt eller i grupp.
• Insatser som syftar till att erbjuda hjälpmedel eller utbildning för att kompensera för miljömässiga eller individuella begränsningar, till exempel med hjälp av djur eller teknik.

Denna sammanställning av fem systematiska översikters resultat kan komplettera tidigare kunskap och ge stöd till verksamheter som arbetar med att motverka och förebygga ensamhet bland äldre. Sammanställningen visar inte vilken insats som är mest effektiv, men belyser att olika kategorier av insatser kan minska ensamhet bland äldre personer. Vilka insatser som bör användas i praktiken bör anpassas efter lokala förutsättningar och den äldres specifika behov och önskemål. En samsyn kring hur insatser ska kategoriseras och mätas skulle kunna möjliggöra och underlätta framtida kunskapssammanställningar och mer tillförlitlig vetenskaplig kunskap på området.

Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har sammanställt vilka insatser och metoder som används i Sverige för att motverka ensamhet [1] [5]. Enligt dessa rapporter används en mängd olika insatser såsom:

• Digitala verktyg för att kommunicera
• Djurassisterad terapi eller robotdjur
• Fikastunder och gemensamma måltider
• Fysisk aktivitet
• Förskrivning av social aktivitet på recept
• Praktisk hjälp i ordinärt boende som samtidigt ger socialt stöd eller sällskap
• Hälsosamtal
• Ledsagare
• Samtalsgrupper
• Mötesplatser och sociala aktiviteter
• Samtalsterapi
• Stödlinjer
• Väntjänst

Under 2022 publicerade SBU ett upplysningstjänstsvar¹ där relevanta systematiska översikter med låg till måttlig risk för bias² identifierades och sammanställdes [6]. SBU fann flera kunskaps­samman­ställningar där översiktsförfattarna funnit positiva effekter av en rad olika insatser. Bland annat visar översikterna att följande insatser kan ha en positiv effekt på ensamhet bland äldre personer:

• djurassisterade insatser
• fysisk aktivitet
• teknikbaserade insatser
• olika aktivitetsbaserade insatser³ och andra typer av stödinsatser⁴.

SBU har i tidigare projekt även tittat på effekten av insatser för äldre personer på särskilda boenden och funnit bland annat följande:

• naturbaserade insatser som innebär aktivt deltagande (till exempel trädgårdsarbete) ökar psykologiskt och socialt välbefinnande, engagemang och livskvalitet [7].
• interaktion med robotdjur kan vara positivt för hälsa och välbefinnande [8].
• icke-farmakologiska behandlingar (djurterapi, kognitiv stimulering, träning, massage och beröringsterapi, reminiscensterapi, multidisciplinär vård, arbetsterapi, kognitiv stimulering kombinerat) kan ha en positiv effekt på depressiva symtom [9].

^1. På SBU:s upplysningstjänst identifieras och redovisas publicerade systematiska översikter som svar på en avgränsad fråga.

^2. Risken för bias avser den vetenskapliga kvaliteten hos en systematisk översikt och dess förmåga att besvara en viss fråga på ett tillförlitligt och transparent sätt.

^3. Olika typer av stöd såsom terapi och samtalsgrupper, utbildning i internet eller vänskap, hembesök och social berikning av boendemiljö

^4. Såsom socialt stöd, fysisk aktivitet eller teknikunderstödda interventioner där socialt stöd gavs via telefon, dator, eller hörapparat.

Urvalskriterierna för vilka översikter som SBU valt att beskriva i den här rapporten beskrivs i Tabell 2.1.

Fem översikter har identifierats och inkluderats utifrån projektets urvalskriterier [10] [11] [12] [13] [14]. Det finns ett stort överlapp mellan översikterna, det vill säga, en och samma primärstudie kan ingå i fler översikter. De fem översikterna beskrivs i Bilaga 1.

Översikterna skiljer sig åt avseende vilka typer av insatser som de utvärderat, hur insatserna grupperats och kategoriserats, mått för att mäta ensamhet skiljer sig, samt om de tittat på specifika insatser eller mer övergripande. Effekten av insatserna har i allmänhet utvärderats direkt efter insatsen avslutats. I vissa fall har även effekten på längre sikt presenterats. Effekter på längre sikt har vi valt att inte presentera i denna sammanställning. För en fullständig bild över vilka primärstudier som ingått i respektive översikt hänvisas till översikten i sin helhet.

De fem översikterna har av två oberoende granskare på SBU bedömts ha låg eller medelhög risk för bias, dvs risk för snedvridna resultat (en enligt SBU acceptabel risk). Att en systematisk översikt har låg risk för bias innebär att dess slutsatser är tillförlitliga. Granskningen har gjorts med Cochrane Risk för bias-verktyg⁶. Översikterna har enligt SBU ett antal metodologiska begränsningar vilka beskrivs nedan:

• Risken för bias i majoriteten av översikternas ingående primärstudier⁷ har av översiktsförfattarna bedöms som hög. Översiktsförfattarna har beaktat denna risk för bias i formulering av sina slutsatser, men SBU vill påpeka att detta medför begränsningar i vilken tolkning av effekt detta kan medföra.
• Beskrivningen av insatserna i översikternas ingående primärstudier är relativt oprecis och det saknas exempelvis information om insatsernas intensitet och frekvens. Detta är inte unikt för dessa översikter, utan är en generell utmaning och svårighet vid utvärdering av psykosociala, sociala och psykologiska insatser.

I Tabell 2.2 finns en sammanställning av vilka insatser för att förebygga och motverka ensamhet hos äldre personer som enligt översiktsförfattarna har effekt⁸. Översiktsförfattarna kommer i vissa fall fram till att vissa insatser inte har någon effekt. SBU har i denna rapport valt att inte redovisa dessa resultat. Att en insats eller kategori av insatser, inte finns med i sammanställningen kan dock förändras genom ny forskning.

^5. SBU:s upplysningstjänst nr ut202414 samt Förebyggande insatser för äldre dnr SBU2024/37.

^6. En internationellt etablerad form för bedömning av översikter.

^7. En primärstudie är en vetenskaplig undersökning som innebär insamling och analys av originaldata. Primärstudier skiljer sig från sekundärstudier (till exempel systematiska översikter), som innebär att tidigare insamlade data analyseras igen utifrån till exempel en ny forskningsfråga eller ett nytt perspektiv.

^8. Med effekt avser SBU här en insats som av översiktsförfattarna bedömts ha en statistiskt signifikant effekt med åtminstone en liten effektstorlek.

Insatserna som översiktsförfattarna funnit ha effekt kan delas in enligt följande:

• Insatser i syfte att öka möjlighet till social kontakt och socialt samspel (digitalt eller fysiskt; genom samtal, sysselsättning eller aktiviteter).
• Insatser i syfte att förändra beteenden, förhållningssätt eller levnadsvanor genom terapi eller behandling (digitalt eller fysiskt; individuellt eller i grupp).
• Insatser i syfte att erbjuda hjälpmedel och/eller utbildning för att kompensera för brister i miljön eller brister i färdigheter (till exempel genom djur, teknik med mera).

Endast i en av de fem översikterna har författarna undersökt om könstillhörighet hade en inverkan på effekten av insatser [14]. Översiktsförfattarna fann då att beteendeaktivering och insatser med flera kombinerade komponenter fungerade bättre för män än för kvinnor och att det i övrigt saknades skillnader mellan könen. Fler av översikterna har gjort ytterligare undergruppsanalyser, som SBU valt att inte presentera här. För en detaljerad beskrivning av insatsernas effekt, se Bilaga 1.

Beslut om vilken eller vilka insatser som verksamheter implementerar ska utgå från vilken målgruppen är (till exempel om det rör sig om äldre personer på särskilt boende eller i ordinarie boende) och vilka behov som individen har som interventionen ska tillgodose (till exempel syftet att erbjuda en arena för socialt samspel, träna social kompetens eller erbjuda samtalsstöd).

Arbetet med att motverka och förebygga ensamhet bland äldre personer skulle kunna stärkas om verksamheter som idag arbetar med detta och verksamheter som i framtiden kommer att arbeta med detta, har system för att lära och utveckla ny kunskap. Systematisk uppföljning av de insatser som erbjuds ger verksamhetsnära kunskap om både vad som ger effekt, och vad som potentiellt är skadligt. I detta utvärderingsarbete kan lokala och regionala forskare bistå. Det finns exempel på olika typer av utvärderingsmodeller framtagna av nationella aktörer i Sverige såsom Individbaserad systematisk uppföljning⁹ samt Rigga för effekt¹⁰. Genom att använda samma mått och utfall för att mäta ensamhet, samt ett mått validerat för äldre personer, blir det lättare att se om insatserna ger önskat resultat. Genom att kategorisera insatser utifrån syfte och målsättning kan jämförelse mellan olika utvärderingar underlättas.

^9. https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/arbetsmetoder-och-perspektiv/systematisk-uppfoljning/

^10. https://www.ri.se/sv/SHIC/rigga-for-effekt

Denna rapport, tillsammans med tidigare kunskapsstöd inom området [5] [1] [6], visar att det gjorts mycket forskning om insatser att förebygga och motverka ensamhet hos äldre. Detta bekräftas även i en nyligen publicerad kartläggning av studier på området [15]. Det finns dock en stor spridning och variation i den forskning som görs. Denna variation rör, till exempel

• primärstudiernas kvalitet (det vill säga, metodologiska brister och risk för bias)
• hur primärstudierna avgränsats avseende population
• hur primärstudierna har kategoriserat och grupperat insatserna som utvärderats, samt
• hur ensamhet (utfallet av insatsen) mätts.

Spridningen och variationen försvårar jämförelser mellan studierna och jämförelser mellan insatser och som ett resultat av detta minskar tillförlitligheten av slutsatserna som dras. Variationen avseende populationer och hur insatser kategoriserats skulle kunna åtgärdas genom att göra en förnyad systematisk översikt anpassad till svenska förhållanden och förutsättningar. Övriga utmaningar avseende till exempel kvalitet och utfall kräver att forskningen inom området blir mer likvärdig och mer tillförlitlig. Uppdraget att ta fram en nationell strategi för arbete med att förebygga och motverka ensamhet¹¹ kan vara ett sätt att nationellt bidra till en sådan samsyn.

^11. Uppdrag att genomföra en kartläggning och ta fram ett förslag till en nationell strategi för att utveckla och intensifiera arbetet med att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet, Socialdepartementet dnr S2023/011137

Gruppen äldre personer är heterogen i likhet med övriga åldersgrupper. Det behövs därför mer kunskap om vilken effekt insatser har för olika undergrupper av äldre. Skillnader mellan könen avseende ensamhet är ett område i behov av mer kunskap. Jämställdhetsmyndighetens rapport visar, till exempel, att ensamhet är vanligt bland de som vårdar en äldre partner, en grupp som vanligen består av kvinnor [16]. Det behövs därför mer kunskap om hur undergruppen partnervårdare kan stödjas. Det behövs även mer kunskap om undergruppen män, och vilket stöd de kan behöva. En kunskapssammanställning från Region Stockholm visar att majoriteten av effektutvärderingar har gjorts på kvinnor, där gruppen äldre män kan ha andra behov [17]. Andra undergrupper som är viktiga att få ökad kunskap om är äldre i tätort respektive i glesbygd, äldre med nedsatt hälsa, och äldre med annan etnisk bakgrund.

• Knut Sundell, projektledare
• Maral Jolstedt, projektledare
• Göran Bertilsson, projektledare
• Mikael Nilsson, projektledare
• Anna Attergren Granath, projektadministratör
• Sofia Tranaeus, avdelningschef

• Gunilla Fahlström, projektledare, SBU

• Lena Dahlberg, professor i socialt arbete, Högskolan Dalarna
• Vera Gustafsson, utredare på nationellt kompetenscentrum för äldre, Socialstyrelsen

Externa granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har bedömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.