Marte meo, en samspelsbehandling med videokamera som verktyg

Publikationstyp: SBU:s upplysningstjänst Rapport ut202032Publicerad: 22 november 2020

Fråga och sammanfattning

Det sociala samspelet och kommunikationen mellan exempelvis förälder och barn är viktiga komponenter för att främja en positiv utveckling hos barnet. Metoden Marte meo används för att stödja exempelvis vårdnadshavare, lärare och vårdare i samspelet med barn, elever och patienter. Videoinspelningar av vardagliga samspelssituationer analyseras i syfte att främja en positiv interaktion och utveckling.

Fråga

Vilka vetenskapliga studier och sammanställd forskning finns på Marte meo som behandlingsmetod för att stödja vårdnadshavare, omsorgsgivare eller vårdare i det sociala samspelet med barn, omsorgstagare eller patienter?

Frågeställare: Projektgruppen för Metodguiden för socialt arbete, Socialstyrelsen

Sammanfattning

SBU:s upplysningstjänst har efter litteratursökning och kvalitetsgranskning av systematiska översikter inte inkluderat någon systematisk översikt i svaret. Det har dock identifierats en relevant systematisk översikt där vi har bedömt att risken för bias är hög [1]. Författarnas slutsatser presenteras därför inte här.

SBU:s upplysningstjänst har identifierat fem primärstudier där Marte meo använts som samspelsbehandling. Fyra av dessa har undersökt samspelet mellan föräldrar och barn och en studie har undersökt samspelet mellan primära vårdgivare och personer med beteendevariant av frontallobsdemens (bvFTD). Primärstudierna har inte bedömts med avseende på risk för bias och författarnas slutsatser presenteras därför inte här, men studierna finns i referenslistan för den som önskar läsa mer.

På SBU:s upplysningstjänst identifierar och redovisar vi sammanställd forskning (systematiska översikter) eller identifierar vetenskapliga studier som svar på en avgränsad fråga. Vi bedömer risken för bias (överskattning eller underskattning av resultat) i systematiska översikter och presenterar författarnas slutsatser från systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias. I vetenskapliga primärstudier bedömer vi inte risken för bias och därför presenteras de bara som referenser. Vid behov bedömer vi kvalitet avseende ekonomiska aspekter och överförbarhet av resultat i hälsoekonomiska studier och presenterar författarnas slutsatser från de studier som bedöms ha minst medelhög kvalitet och överförbarhet. I svaren väger vi inte samman resultaten eller bedömer graden av vetenskaplig tillförlitlighet.

Bakgrund

Marte meo syftar till att stärka samspelet och kommunikationen mellan individer. Metoden grundades år 1987 av Maria Aarts i Nederländerna och utvecklades ursprungligen som ett stöd för föräldrar till barn med särskilda behov, såsom barn med autism [2]. Aarts har sedan slutet på 1980-talet, i samarbete med diverse yrkesgrupper från olika länder, utvecklat Marte meo-program för andra kontexter, bland annat skola, sjukvård och omsorg. Namnet härstammar från det latinska ”mars martis”, vilket kan översättas till ”av egen kraft”.

Marte meo är en manualbaserad metod som utgår från korta videoinspelningar av samspel från vardagssituationer [3]. I Marte meo analyseras videoinspelningar av en behandlare som sedan väljer ut sekvenser som visar på ett positivt samspel. Ett positivt samspel och dialog kan exempelvis innebära att en förälder är lyhörd för vad barnet uppmärksammar och på barnets reaktioner samt att önskade beteenden hos barnet bekräftas [4]. I andra hand, i de fall det saknas exempel på positivt samspel, väljs sekvenser ut som visar på barnets behov. Videosekvenserna spelas upp och diskuteras med föräldern i syfte att hjälpa föräldern att se barnets behov och att anpassa sitt eget beteende så att en positiv utveckling främjas. Marte meo bygger inte på någon specifik teori men har kopplingar till utvecklingspsykologiska teorier, såsom anknytningsteori och social inlärningsteori [5].

Marte meo började användas i Sverige på 1990-talet och den svenska Marte meo-föreningen bildades år 1994. Idag används metoden bland annat som föräldrastöd inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och barn- och ungdomshabiliteringen (BUH) [6]. Det är en vanlig insats inom socialtjänsten och BUP vid våld och försummelse mot barn [7]. Marte meo har även använts som insats för att utbilda och stödja familjehem [8]. Marte meo ingår i tre rapporter från SBU; en från år 2018 om insatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse [7], en från år 2017 om insatser för familjehemsplacerade barn [8] och en från år 2013 om behandlingsmetoder vid ADHD [9]. I de två första rapporterna framkommer Marte meo endast i praxisundersökningar, där kommuner och BUP-mottagningar respektive kommuner och enskilda företag som arbetar på kommuners uppdrag med familjehemsvård nämnt Marte meo som en av de insatser som används. I den tredje rapporten uppfyllde inga studier om Marte meo inklusions- eller kvalitetskriterierna för att ingå i en systematisk litteraturöversikt. Samtliga rapporter visade på kunskapsluckor vad gäller effekterna av Marte meo som samspelsbehandling.

Avgränsningar

Vi har gjort sökningar (se avsnittet Litteratursökning) i databaserna PsycInfo, Psychology and behavioral sciences collection, SocIndex, ERIC, Scopus, Cochrane Library, Campbell Collaboration, PubMed, PROSPERO, SwePub och LIBRIS.

Vi har formulerat frågan enligt följande PICO¹:

Population: Vårdnadshavare−barn, omsorgsgivare−omsorgstagare, vårdare−patient.
Intervention: Marte meo.
Control: Andra samspelsbehandlingar, annan eller sedvanlig behandling, eller före- och eftermätningar.
Outcome: Utveckling eller förändring (positiv eller negativ) av exempelvis interaktion, samspel, kommunikation, beteendeproblem eller förmåga hos vårdnadshavare eller omsorgsgivare.

Notera att studier som endast undersökt Marte meo i skolmiljö (t.ex. lärare-elev) inte inkluderas i svaret. Studier där endast kvalitativa data samlats in eller där data endast analyserats med en kvalitativ metod inkluderas inte heller i svaret. Studier som undersökt Marte meo för en enligt PICO relevant population, enskilt eller i kombination med en annan metod, inkluderas i svaret.

För att vi skulle inkludera en artikel i svaret krävde vi att den var publicerad på engelska eller ett av de nordiska språken.

^1. PICO är en förkortning för patient/population/problem, intervention/index test, comparison/control (jämförelseintervention) och outcome (utfallsmått).

Bedömning av risk för bias

Under genomförandet av en systematisk översikt finns det risk för att resultatet blir snedvridet på grund av brister i avgränsning, litteraturgenomgång och hantering av resultaten. Det är därför viktigt att granska metoden i en systematisk översikt. Utredaren bedömde risken för bias i översikterna med stöd av de frågor som finns beskrivna i AMSTAR granskningsmall [10] utifrån sex delsteg (detaljerad beskrivning återges i Bilaga Granskningsmall för att översiktligt bedöma risken för snedvridning/systematiska fel hos systematiska översikter). Om översikten inte uppfyllde kraven i ett steg bedömdes den inte vidare för efterföljande steg.

Systematiska översikter med låg eller måttlig risk för bias beskrivs i text och tabell. De översikter som bedöms ha hög risk för bias presenteras inte i text och tabell eftersom risken för att resultaten är missvisande bedöms vara för hög.

Primärstudier bedöms inte för risk för bias av SBU:s upplysningstjänst. Det är därför möjligt att flera av studierna kan ha haft högre risk för bias än vad SBU inkluderar i sina andra rapporttyper.

Resultat från sökningen

Upplysningstjänstens litteratursökning genererade totalt 162 artikelsammanfattningar (abstrakt) efter dubblettkontroll. En utredare på SBU läste alla artikelsammanfattningar och bedömde att 64 kunde vara relevanta. Dessa artiklar lästes i fulltext av utredaren. De artiklar som inte var relevanta för frågan exkluderades. I Upplysningstjänstens svar bedömdes risken för bias för en systematisk översikt som var relevant för frågan men den klarade inte kvalitetskraven. Det finns ingen sammanställd kunskap som besvarar denna fråga. I svaret ingår fem primärstudier.

Systematiska översikter

SBU:s upplysningstjänst identifierade en systematisk översikt med hög risk för bias och av det skälet finns inte resultat eller slutsatser beskrivna i text eller tabell för denna översikt [11]. Översiktens litteratursökning bedömdes inte som tillräckligt väl genomförd och dokumenterad för att kunna återskapas. I översikten ingick primärstudier som undersökt olika typer av samspelsbehandlingar med videoinspelning, och Marte meo användes i en av studierna [12].

Primärstudier

SBU:s upplysningstjänst identifierade fem primärstudier, varav fyra har studerat Marte meo för föräldrar och barn [4] [5] [13] [14] och en har studerat Marte meo för primära vårdgivare och personer med beteendevariant av frontallobsdemens (bvFTD) [15]. Risken för bias har inte bedömts och av det skälet finns inte resultat eller slutsatser beskrivna i text eller tabell.

Kristensen och medarbetare [14] undersökte Marte meo (kombinerat med standardvård) jämfört med standardvård hos förstagångsmammor och deras barn. Det skedde ingen randomisering av deltagarna till intervention och jämförelseintervention. Bland annat analyserades eventuell förändring av interaktionen mellan mamma och barn före och efter behandling, vilken sedan jämfördes mellan intervention och jämförelseintervention.

I två svenska studier av Axberg och medarbetare [4] och Balldin och medarbetare [5] undersöktes Marte meo kombinerat med samordningsmöten mellan familj och skola, jämfört med sedvanlig behandling. Samspelet mellan barn med beteendeproblem och föräldrar, respektive lärare, studerades. Sedvanlig behandling kunde innefatta olika typer av stöd till barnet, familjen eller läraren som erbjudits av skolan. Endast i studien av Balldin och medarbetare randomiserades deltagarna till intervention och jämförelseintervention. Eventuell förändring av lärarnas och föräldrarnas skattningar av barnens beteendeproblem före och efter behandling jämfördes mellan intervention och jämförelseintervention.

DeGarmo och medarbetare [13] undersökte Marte meo hos frånskilda pappor och deras barn. Pappornas självskattningar av bland annat föräldraskap och identitet jämfördes före och efter behandling. Eftersom studien inte hade någon jämförelseintervention går det inte att dra några slutsatser om effekterna av Marte meo.

Berwig och medarbetare [15] undersökte Marte meo hos primära vårdgivare och medelålders och äldre personer med beteendevariant av frontallobsdemens (bvFTD). Bland annat jämfördes den sociala interaktionen före och efter behandling. Inte heller här hade studien någon jämförelseintervention, vilket gör att det inte går att dra några slutsatser om effekterna av Marte meo.

Projektgrupp

Detta svar är sammanställt av Stina Cornell Kärnekull (utredare), Laura Lintamo (utredare), Sara Fundell (projektadministratör), Irene Edebert (produktsamordnare) och Pernilla Östlund (avdelningschef) vid SBU.

Innehållsdeklaration

Det här är ett svar från SBU:s upplysningstjänst

✓ Strukturerad litteratursökning*
~~Strukturerad och uttömmande litteratursökning~~
✓ Granskning av studiernas relevans*
✓ Bedömning av risk för snedvridning*
~~Sammanvägning av resultaten~~
~~Tillförlitligheten i de sammanvägda resultaten bedömd av SBU~~
~~Tillförlitligheten i de sammanvägda resultaten bedömd av annan aktör än SBU~~
Granskning av andras systematiska översikter*
~~Prioritering utförd med hjälp av konsensus~~
~~Medverkan av ämnessakkunniga~~
~~Patient- eller brukarmedverkan~~
~~Etiska och sociala aspekter ingår~~
~~Ekonomiska aspekter ingår~~
~~Granskning utförd av externa ämnessakkunniga~~
~~Granskning utförd av SBU:s kvalitetsgrupp~~
~~Granskning utförd av SBU:s vetenskapliga råd~~
~~Slutsatser godkända av SBU:s nämnd~~

* Utfördes av en enskild person, det vill säga ej oberoende granskning av två personer.