SBU delar författarnas bedömning att evidensläget är svagt. Träning har i andra sammanhang visat sig ha positiva effekter, men vad gäller WAD bedömer SBU att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att kunna dra slutsatser om effekter av träning som terapi. Det behövs fler studier med samma typ av patienter, samma intervention och som mäter samma sak för att det ska vara möjligt att dra tillräckligt säkra slutsatser om effekten.

I första hand riktar sig denna kommentar till Socialstyrelsen, forskare, rehabiliteringsprofessioner, fysioterapeuter och patient- och brukarföreningar.

Whiplash-associated disorders (WAD) handlar om antal restsymtom efter ett nacktrauma med en pisksnärtslik rörelse (engelska whiplash) av huvudet, som oftast sker vid en bilolycka med påkörning bakifrån. Incidensen i Nordamerika och Västeuropa beräknas vara mellan 2 och 3 per 1 000 personer [1]. I Sverige år 2014 visade statistiken att det anmäldes cirka 30 000 whiplashskador årligen enligt Trafikverket [2].

Enligt nuvarande evidens består behandling i akutfas oftast av råd om aktiviteter och olika typer av övningar för nacke och axlar, i syftet att återfå funktionsförmågan. Behandling vid långvariga problem är mer varierande, från fysisk aktivitet och övningar till beteendepåverkande åtgärder hos fysioterapeut, eller multimodal behandling över ett antal veckor enligt vetenskapliga studier.

I den systematiska översikten som SBU har kommenterat studerades effekten av träningsterapi, vilket är ett komplext och heterogent begrepp som omfattar allt från unimodala till multimodala åtgärder (Faktaruta 1).

• Studiernas risk för snedvridning och heterogenitet försvårar en sammanvägd slutsats om effekten av träning som behandlingsform. Studiernas risk för snedvridning och heterogenitet gäller små urval, inkluderade patienter (med akuta och långvariga symtom), använda interventioner och deras bristande specificitet och kontrollbetingelser samt varierande utfallsmått.
• Kliniker och forskare har fortfarande mycket kvar att försöka förstå vad patienterna upplever efter en whiplash-relaterad skademekanism och därmed vad den bästa behandlingen ska bestå av för varje individ.
• Svårigheter att utveckla effektiva metoder för behandling av patienter med WAD-problematik kan sannolikt bero på komplexiteten av WAD och den stora variationen av fysiska och kognitiva konsekvenser som patienterna upplever vid akut och långvarigt WAD-tillstånd.
• För att på bästa sätt kunna identifiera konsekvenser av WAD och utvärdera effekter av behandlingar för patienter med WAD borde det finnas en konsensus för vilka mått som bör användas både i klinisk verksamhet och i forskning, så kallat Core Outcome Set (COS).

I översikten ingick 21 randomiserade studier (RCT) (27 publikationer) med sammanlagt 2 127 personer. Drygt hälften av publikationerna kommer från Sverige (14 av 27) och dessa omfattar 7 olika studiepopulationer. De studerade populationerna bestod av från personer med akuta, subakuta (8 studier) till långvariga symtom (16 studier), i två studier framkom inte denna information. Utöver patientsammansättning fanns det även stora variationer i interventioner som gavs till kontroll- och interventionsgruppen (Faktaruta 2).

• Anne Söderlund, professor i fysioterapi, Mälardalens Universitet, Västerås och Eskilstuna

• Naama Kenan Modén, projektledare
• Irini Åberg, projektadministratör
• Jenny Kärrholm, projektägande chef

• Björn Gerdle, professor emeritus, överläkare, Linköpings universitet och Region Östergötland.

Sakkunniga och granskare har i enlighet med SBU:s krav inlämnat deklaration rörande bindningar och jäv. Dessa dokument finns tillgängliga på SBU:s kansli. SBU har be­dömt att de förhållanden som redovisas där är förenliga med kraven på saklighet och opartiskhet.