Ny rapport undersöker behandlingar vid beroende i kombination med psykisk sjukdom

Att ha ett beroende eller skadligt bruk av alkohol eller droger och samtidigt någon psykisk sjukdom är en vanlig kombination, framför allt bland personer med svårare psykisk sjukdom eller svårare beroendetillstånd. När sjukdomarna förekommer tillsammans förvärras symtomen från båda. Personer med sådan samsjuklighet har ofta fler psykosociala problem, sämre livskvalitet och en ökad risk för förtidig död, jämfört med personer med bara en diagnos.

– Det här är en patientgrupp med hög dödlighet och ett stort lidande och vi behöver verkligen ta reda på mer om hur vi kan hjälpa dem, säger Sara Wallhed Finn, disputerad psykolog vid Beroendecentrum Stockholm och sakkunnig i ett pågående projekt där SBU utvärderar effekterna av behandlingar och sociala stödinsatser vid samsjuklighet mellan skadligt bruk eller beroende och psykisk sjukdom.

SVÅRIGHETERNA ÄR KÄNDA sedan länge. Trots det är det vanligt att personer med samsjuklighet inte får den behandling och de sociala insatser de har behov av, konstaterar samsjuklighetsutredningen i sitt delbetänkande från 2021. Utbudet av behandlingsinsatser är otillräckligt och det uppstår ofta glapp mellan insatser från beroendevården, psykiatrin och socialtjänsten, där den enskilde riskerar att falla mellan stolarna.

– Behandlingen inriktas fortfarande ofta på ett problem i taget, trots att de flesta är överens om att man behöver adressera båda samtidigt. Om det till exempel visar sig att en patient som är deprimerad även har ett beroende, kan patienten hänvisas till beroendevården eller socialtjänsten, vilket riskerar att leda till avbrott i behandlingen och försämrad prognos. Medvetenheten om det här har ökat, men vi har inte hittat formerna för hur vi ska få ihop behandlingarna på ett bra sätt, säger Agneta Öjehagen, socionom och professor emerita vid avdelningen psykiatri, Lunds universitet, och sakkunnig i projektet.

INITIATIVET TILL UTVÄRDERINGEN kommer från SBU, som har fått samstämmiga signaler från representanter för både socialtjänst och hälso- och sjukvård om att det behövs bättre kunskapsunderlag för den här patientgruppen. Att Socialstyrelsens nationella riktlinjer på området är knapphändiga och inte har uppdaterats sedan de publicerades år 2015 understryker behovet.

Arbetet gäller många olika beroenden eller skadliga bruk i kombination med många olika psykiska sjukdomar. Studierna som granskas utvärderar också många olika typer av behandlingar; farmakologiska, psykologiska och psykosociala, såväl som sociala stödinsatser. Att hålla den bredden är viktigt, menar Nils Stenström, projektledare på SBU.

– Vi vill att det här arbetet ska ha relevans för många yrkesverksamma, inom socialtjänsten och i det kliniska arbetet. Därför valde vi att koppla det här stora greppet, säger han.

RESULTATEN KAN BLI en värdefull hjälp i det dagliga arbetet med patienter, tror Sara Wallhed Finn.

– Den här rapporten har potential att förbättra vården och de sociala stödinsatserna för den här patientgruppen. Dagens riktlinjer är inte så tydliga att de kan vägleda den kliniska vardagen när det gäller att behandla båda tillstånden. Den här sammanställningen kan för hoppningsvis ge mer konkret vägledning för dem som jobbar kliniskt – det vore till stor hjälp, säger hon.

Skulle det visa sig att det saknas kunskap för att kunna göra vissa uttalanden, ger även det viktig information om var mer forskning behövs, konstaterar hon.

Rapporten ger också viktig uppmärksamhet till området, menar Agneta Öjehagen. Att genomgången inkluderar grupperna med lätta eller medelsvåra tillstånd är en annan viktig aspekt, fortsätter hon:

– Tidigare har de svårast sjuka fått störst uppmärksamhet, vilket är helt rimligt. Men vilka behandlingsinsatser som fungerar för gruppen som inte har riktigt svåra problem, som kanske fortfarande har en stabilitet i tillvaron med arbete och familj, det vet vi inte lika mycket om. Jag hoppas att vi kan få större uppmärksamhet på den gruppen nu, säger Agneta Öjehagen.

NILS STENSTRÖM INSTÄMMER i de nämnda förväntningarna och lägger till att han hoppas att rapporten kan leda till ett större utbud av behandlingar:

– Idag är det få verksamheter som kan erbjuda patienterna ett mång-facetterat behandlingsutbud. Förhoppningsvis kan vår rapport bidra till att vi finner fler verksamma behandlings- och stödinsatser så att vårdens möjligheter att möta patienternas behov kan öka.

Sara Nilsson, vetenskapsjournalist