Känsligt läge på lagret

Grovt förenklat kan man kanske beskriva SBU:s utvärderingar som ett slags konsumentvägledning för vård och socialtjänst, med evidensbaserade och producentoberoende testfakta om olika insatser. Alla väsentliga testresultat som den samlade forskningen ger – tänkbara för- och nackdelar med olika alternativ och jämförelser av vad man får respektive inte får för de offentliga resurserna – är ett nödvändigt beslutsunderlag för professioner och beslutsfattare, och är ibland livsavgörande för patienter och brukare.
SBU undersöker vilka insatser som har visats ge bäst effekt med minsta möjliga risk för skada, tar reda på hur vetenskapligt tillförlitliga dessa resultat är och visar vilka testfakta som fortfarande saknas. Kostnaderna för olika insatser ställs mot effekterna, och etiska konsekvenser av olika handlingsalternativ analyseras.
Något som SBU däremot inte granskar är den faktiska tillgången på insatser och behandlingsalternativ. Och detta är avgörande information för verksamheterna. Kunskap om bästa sättet att använda olika verktyg hjälper ju föga utan själva verktygen.

Detta kan låta självklart. Det är ju inte särskilt märkligt att läkemedelsförråd plötsligt gapar tomma, om buffertlagren medvetet har avvecklats. Ingen borde förundras över att det saknas beredskapsreserver av skyddsutrustning som en gång har köpts in för dyra pengar, om föråldrade produkter har kasserats i stället för att gradvis bytas ut.
Långt innan pandemin bröt ut inleddes en statlig utredning om lämpliga lager och leveranser. Utredarna konstaterar i sitt första delbetänkande (SOU 2021:19) att företagens och vårdgivarnas strävan att pressa lagerkostnaderna i vissa fall har fått förödande konsekvenser för sjuka och hjälpbehövande i vård och omsorg. Mantrat just-in-time – att försöka leverera alla varor just i det ögonblick som de behövs och inte i förväg – förvandlas till ett not-in-time eller not-at-all, skriver utredarna. Att vi därför plötsligt kan få brist på sådant som behövs för att avvärja akut livsfara, varaktig allvarlig funktionsnedsättning, för tidig död, svår kronisk sjukdom eller smitta av personal och andra patienter beskriver utredningen som ”ett reellt och allvarligt hot mot människors liv och hälsa”. Det handlar alltså om ett stort lidande.

Lagren av sjukvårdsprodukter i Sverige måste öka, konstaterar utredarna. Det gäller läkemedel, medicinteknik, personlig skyddsutrustning och vissa medicinskt viktiga livsmedel. För vård som inte kan anstå ska skyldigheten att hålla lager regleras i tydliga lagtexter.
Men det räcker förstås inte. Nästan lika viktigt som att ha ett lager är till exempel att ha koll på saldot. Enligt utredningen kan de flesta regioner inte se i sina lagersystem hur mycket läkemedel de själva har i lager utanför sjukhusapoteken, eller var dessa finns. Noll koll där är en ganska allvarlig brist – och det är bara ett av alla problem som utredningen tar upp. Delbetänkandets* 1300 sidor visar varför svensk vård och omsorg ibland står utan nödvändiga verktyg, med förödande konsekvenser för sjuka och hjälpbehövande. Ska redskapen finnas snabbt till hands när de behövs måste det också finnas en beredskap.

* Utredningen ska slutredovisas den 28 februari 2022.

Ragnar Levi Chefredaktör