Rehab: Kan förbättra hälsa och livskvalitet efter hjärnskakning

Upp till var femte person som har fått en lätt traumatisk hjärnskada (till exempel hjärnskakning efter fall eller trafikolycka) får långvariga besvär. Det kan handla om trötthet, huvudvärk, överkänslighet för sinnesintryck, yrsel och minnesproblem. Hos dessa personer är det möjligt att hjärnskadeinriktad problemlösningsterapi och kognitiv beteendeterapi (kbt) ger högre aktivitetsnivå, större delaktighet och bättre livskvalitet än sedvanlig vård.

Det visar SBU:s utvärdering av forskningen om rehabilitering för vuxna med traumatisk hjärnskada.

SBU:s uppskattning av kostnaden för sådana insatser, ledda av specialiserad personal, är omkring 500 000 kronor per livskvalitetsjusterat levnadsår, QALY. Sammantaget är kostnaden sannolikt lägre, eftersom beräkningen inte har beaktat att andra vårdkostnader och sjukfrånvaro från arbete då skulle kunna undvikas.

Även så kallad inter-disciplinär specialiserad rehabilitering, som omfattar minst två insatser och minst två discipliner, kan ge mindre restsymtom än sedvanlig vård vid lätt traumatisk hjärnskada. Men för att kunna bedöma sådana kombinerade insatsers övriga effekter och kostnadseffektivitet behövs mer forskning.

När det gäller personer med medelsvår till svår traumatisk hjärnskada är studierna alltför få för att SBU ska kunna dra slutsatser om effekterna av olika insatser. Detta gäller till exempel arbetslivsinriktad rehabilitering, rehabilitering med särskild samordnare, särskilda boendeformer och specialiserad hjärnskaderehabilitering i öppen eller sluten vård.

SBU utvärderade också patienters upplevelser och erfarenheter. Tio studier med kvalitativ metod ingick, varav en från Sverige. I studierna framkommer bland annat att man upplevt brister i individanpassning, samordning och tillgång till rehabilitering. Det framkommer också att närstående är ett viktigt stöd i rehabiliteringen, som kan kräva omställning av vardagslivet och som kan pågå länge. Individuellt anpassad information upplevs vara till hjälp.

Överlag fann SBU ganska få studier som har jämfört effekterna av olika insatser. SBU efterlyser dels fler välgjorda och mer långvariga studier med jämförelsegrupp, dels större enhetlighet i fråga om studieupplägg, behandlingsintensitet, utfallsmått och mätmetoder. Det behövs också studier som gäller hjärnskaderehabilitering i svensk sjukvård.

I Sverige sjukhusvårdas 10 000 personer per år efter traumatisk hjärnskada, varav ungefär hälften är 65 år eller äldre, medan 20 000 får öppenvård.

Tillgången till rehabilitering vid lätt skada varierar i landet – allt från specialiserad hjärnskaderehabilitering till begränsade insatser eller inga alls. Efter medelsvår till svår hjärnskada ges oftast individualiserad rehabilitering av ett specialiserat hjärnskadeteam, men rehabilitering förekommer också inom geriatrisk vård. Efter utskrivning sker rehabilitering inom öppenvården och i enlighet med lokala rutiner. [RL]

SBU:s slutsatser

Lätt traumatisk hjärnskada med restsymtom

• Specialiserad hjärnskadeinriktad rehabilitering med fokus på problemlösningsterapi eller kbt minskar restsymtom, förbättrar psykisk funktion, minskar depression samt ökar aktivitetsnivå, delaktighet och livskvalitet jämfört med sedvanlig vård (resultaten har låg tillförlitlighet). En enkel beräkning ger en kostnad på omkring 500000 kronor per kvalitetsjusterat levnadsår för sådan rehabilitering. Denna kostnad är troligtvis överskattad eftersom beräkningen inte tar hänsyn till eventuella besparingar genom rehabiliteringen.
• Specialiserad interdisciplinär hjärnskadeinriktad rehabilitering ger minskade restsymtom jämfört med sedvanlig vård (resultatet har låg tillförlitlighet). För att kunna bedöma övriga effekter och kostnadseffektivitet behövs mer forskning.

Medelsvår till svår traumatisk hjärnskada

• Eftersom det finns få välgjorda studier går det inte att bedöma effekterna av arbetslivsinriktad rehabilitering, rehabilitering med hjälp av samordnare, särskilda boendeformer eller specialiserad hjärnskaderehabilitering i slutenvård i ett tidigt skede respektive öppenvård i ett senare skede.

Upplevelser och erfarenheter av rehabilitering

• De kvalitativa studierna visade att personer med traumatisk hjärnskada under lång tid måste kämpa på egen hand med att ställa om sitt vardagsliv och att närstående var ett viktigt stöd i rehabiliteringsprocessen. De upplevde att tillgängligheten till hjärnskaderehabilitering var bristfällig och att de insatser som gavs varken var individanpassade eller samordnade. De upplevde vidare att ett professionellt och respektfullt bemötande från de yrkesverksamma och individuellt anpassad information främjade rehabiliteringen.

Kunskapsläget

• Det råder generell brist på välgjorda vetenskapliga studier av rehabilitering för personer med traumatisk hjärnskada där man har en jämförelsegrupp. För att få bättre kunskap om rehabiliteringens effekter är det önskvärt att framtida studier standardiseras vad gäller design, behandlingsintensitet, utfallsmått och mätmetoder. Det behövs studier som tar hänsyn till effekter och kostnader av olika interventioner över en längre tidshorisont än ett år. Det är också önskvärt med studier från svenska förhållanden som undersöker effekter och personers erfarenheter av att ha fått hjärnskaderehabilitering.

Om rapporten

Rehabilitering för vuxna med traumatisk hjärnskada. En systematisk översikt och utvärdering av medicinska, ekonomiska, sociala och etiska aspekter. SBU Utvärderar. Stockholm: SBU, 2019.
Projektledare SBU: Karin.Wilbe.Ramsay@sbu.se
Hela rapporten med sammanfattning finns på www.sbu.se/304