Höftfraktur – Bättre och billigare att samarbeta i team när äldre rehabiliteras

Sköra äldre personer med många hälsoproblem får sällan samordnad hjälp när de har råkat ut för en höftfraktur och opererats. Olika vårdprofessioner kopplas in när något problem blir uppenbart, men utan att någon grundlig geriatrisk bedömning av behoven har gjorts och utan gemensam planering, samordning och uppföljning av insatserna.

SBU:s sammanställning av all tillgänglig forskning visar att rehabilitering som sköts av interdisciplinära team gör att sköra äldre kan fungera bättre och förflytta sig bättre. De blir mindre beroende av hjälp i vardagen.

Klarar sig bättre

De äldre blir bättre på att klara personlig vård, klä sig, sköta sin hygien och göra toalettbesök utan hjälp. De har lättare att gå på olika underlag, hålla balansen och resa sig från sittande. Däremot påverkas inte överlevnaden eller möjligheten att bo i eget hem efter utskrivning.

– Vi vet inte säkert varför interdisciplinära team ger bättre resultat än vanlig vård, men en tänkbar förklaring skulle kanske kunna vara att det minskar risken att missa något viktigt i bedömningen eller uppföljningen, säger Sten Anttila, sociolog och projektledare.

Engagerar

– Andra förklaringar skulle vara att vårdkedjan hålls ihop bättre – och att vårdpersonalen blir gemensamt engagerad på ett sätt som också motiverar den äldre att delta mer aktivt i rehabiliteringen.

I ett interdisciplinärt team ingår det ofta läkare med geriatrisk eller ortopedisk kompetens, sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska och kurator. Även dietister och socialarbetare kan ingå.

– Men det som skiljer arbetssättet från annan rehabilitering är inte så mycket vad som erbjuds utan hur. Interdisciplinära team bygger på samarbete, samordning och struktur.

– Detta fungerar bättre för sköra äldre personer med höftfraktur än vanlig vård på ortopedisk eller geriatrisk avdelning, säger Sten Anttila.

Alla i teamet arbetar mot ett gemensamt mål och möts regelbundet. Man gör en grundlig geriatrisk bedömning och en individuell vårdplanering som omfattar nutrition, smärtbehandling och att patienten ska komma upp så snart som möjligt efter operationen. Man tränar vardagliga aktiviteter och muskelstyrka. En utskrivningsplan och uppföljning är också väsentliga delar.

Kostnadsbesparande

Ur ekonomiskt perspektiv kan interdisciplinära rehabiliteringsteam visserligen leda till något högre personalkostnader på kort sikt än konventionell rehabilitering. Personalutbildning och kostnader för nödvändiga förändringar av arbetsorganisationen kan tillkomma. Samtidigt får de äldre bättre förmåga att fungera fysiskt, vara aktiva och förflytta sig, vilket kan minska kostnaderna för stöd i hemmet. Sammantaget skulle interdisciplinära rehabiliteringsteam efter operation av höftfraktur kunna vara kostnadsbesparande för samhället.  [RL]

SBU:s slutaster, interdisciplinära team

• Vid rehabilitering av äldre patienter efter operation av höftfraktur ger interdisciplinära team bättre fysisk aktivitets- och funktionsförmåga än konventionell rehabilitering. Detsamma gäller förflyttningsförmåga.
  Det saknas underlag för att lyfta fram något specifikt inter-disciplinärt program som bättre än något annat.
• Möjligheten att bo i eget hem efter utskrivning påverkas däremot inte av att det är ett interdisciplinärt team som ansvarar för rehabiliteringen. Inte heller överlevnaden påverkas.
• Det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma effekten på livskvalitet, kognitiv funktion, depression och komplikationer. Det går inte heller att bedöma hälsoekonomiska effekter eller konsekvenser för närstående.

Bakgrund

Rikshöft, det nationella kvalitetsregistret över hela vårdkedjan för patienter med höftfrakturer, kan ge en uppfattning om hur den vanliga rehabiliteringen fungerar i dag.

Före frakturen klarar 61 procent att gå ensamma utomhus utan hjälp. Fyra månader efter operationen är siffran 40 procent.

Före frakturen lever 71 procent i eget boende, och fyra månader efter frakturen gäller detta 57 procent.

Om rapporten

Rehabilitering av äldre personer med höftfrakturer – interdisciplinära team (2015).

Projektledare SBU: Sten Anttila, anttila@sbu.se. Ordförande: prof Karl-Göran Thorngren, Ortopediska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, Lund.

Hela rapporten med fullständig sammanfattning finns på www.sbu.se/235