Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Vetenskap & Praxis

Möjligt att KBT kan hjälpa dem som är fast i hasardspel

Kognitiv beteendeterapi, KBT, kan eventuellt dämpa beroende av spel om pengar. Det visar ett vetenskapligt underlag som SBU har lämnat till Socialstyrelsen. Ett av de läkemedel som har prövats i några undersökningar är naltrexon, men det behövs fler studier för att kunna avgöra om även detta kan vara till hjälp.

I den samlade forskningen om olika behandlingsmetoder har SBU funnit en del studier som tillsammans visar att kbt kanske kan minska beroende av spel om pengar (hasardspel) hos personer med sådana problem. Däremot räcker inte underlaget för att bedöma om spelandet skulle kunna upphöra helt, om det blir färre dagar med spelande eller mindre belopp som satsas. Det är också oklart om sättet att förmedla terapin har betydelse för effekten.

Enbart motiverande samtal har sannolikt ingen betydelsefull effekt, liksom varianterna motivational enhancement therapy (MET) eller personanpassad normerad återkoppling (PNF).

Inte heller skriftlig självhjälp eller kort rådgivning verkar enligt studierna ha någon betydelsefull effekt, åtminstone inte på antal dagar med spelande eller på satsade belopp. I övrigt är kunskapen bristfällig.

En obesvarad fråga i forskningen om psykologiska metoder är till exempel om interventioner riktade till en spelares partner kan påverka spelbeteenden.

SBU har också granskat prövningar av olika läkemedel – bland annat naltrexon, en substans som blockerar opioidreceptorer och som kan användas vid alkoholberoende. Tanken är att läkemedlet ska påverka hjärnans belöningssystem och minska de lustkänslor som är inblandade vid spel på motsvarande sätt som när man dricker alkohol.

Men det behövs fler studier innan man kan avgöra om naltrexon kan vara till hjälp mot spelrelaterade problem. De kliniska prövningar som hittills har gjorts ger inte något tydligt svar, samtidigt som biverkningar som mag-tarmproblem och muntorrhet är vanligt.

Flera andra läkemedel har testats mot spelberoende men bara i någon enstaka prövning, och det saknas kunskap om deras eventuella effekter. Detta gäller amantadin, akamprosat, baklofen, bupropion, nalmefen, olanzapin, paroxetin och valproat.

Även litium har testats men i så olika sammanhang att underlaget inte håller för någon slutsats.

Om rapporten

Spel om pengar – behandling med psykologiska metoder eller läkemedel vid beroende eller problemspelande (2016).

Projektledare SBU: agneta.pettersson@sbu.se

Hela rapporten finns på www.sbu.se/254