Vådliga råd från svart låda

Hälsoappar i smarta telefoner och surfplattor blir allt vanligare. År 2015 fanns det 165 000 sådana program på marknaden – en hel armé av digitala låtsasläkare som inte bara är beredd att ge råd om livsstil och fysisk aktivitet utan också behandla medicinska frågor. Förväntningarna på apparna tycks skyhöga, men faktum är att ytterst få är kvalitetstestade. En brittisk genomgång (Ben-Mussa A et al, 2016) visar att de sällan uppfyller grundkraven på patientinformation. De flesta har inte ens genomgått den lagstadgade CE-märkningen för medicinteknik, där tillverkaren låter kontrollera att produkten åtminstone inte är direkt skadlig. Den snabba teknikutvecklingen är inte av ondo i sig – tvärtom är den spännande och kan gagna många. Men den får inte bli ett verktyg för tvivelaktiga råd eller kvacksalveri.

I framtiden väntas många appar och beslutsstöd bygga på så kallad big data. Enorma mängder data som lagrats och bearbetats, och som enligt många bedömare håller på att revolutionera det medicinska fältet. Genom att få tillgång till stegräknare, platsinformation, telefon- och datatrafik på din mobil, kan ett företag räkna ut mycket om din livsstil och dina levnadsvanor. Redan i dag. Skulle du också till äventyrs låta företaget få tillgång till din sjukdomshistoria, ditt dna och dina kost-, tobaks- och alkoholvanor – plus lite uppgifter från sociala medier om ditt familjeliv och umgänge, din utbildning och ditt arbete – ja då är du ”räddad”! Då kan företaget räkna ut risken för att just du ska drabbas av ohälsa och också föreslå vilka produkter som du behöver för att klara dig.

Själva tekniken är löftesrik, men att företag kan lagra och samköra integritetskänsliga uppgifter innebär förstås rejäla risker i fråga om datasäkerhet och tillförlitlighet. Och det finns fler orosmoln. Även om appar eller beslutsstöd påstås vara evidensbaserade, kan det vara höljt i dunkel vilket underlag som används och framför allt hur detta förvandlas till ett individanpassat råd. Allt tankas bara in i en svart låda, knådas runt och – voilà! – ut kommer ett medicinskt råd. Vad som sker inuti lådan får vi aldrig se. Där kan det finnas rum för särintressen.

Inom all forskning är transparens en hörnsten. Det ska öppet synas vad som har lett fram till en viss slutsats. Kraven på öppenhet i vetenskapssamhället har dessutom ökat på senare år, till exempel i riktlinjer från tunga forskningsfinansiärer (Ross JS. Systematic Reviews 2016;5:159). Kliniska forskare förväntas sedan länge redovisa finansiering, bindningar och jäv. De bör också redovisa sina hypoteser och forskningsplaner i öppna databaser. Allt fler kräver att forskningsrapporter ska vara fritt tillgängliga och helst även grundmaterialet så att andra kan granska och använda det. Trovärdighet kräver sådan transparens. Detta gäller även framtidens hälsoappar och beslutsstöd. Att överlåta sitt kritiska tänkande till en svart låda är vådligt.

Ragnar Levi, Chefredaktör