Insatser för att motverka ofrivillig ensamhet

Ofrivillig ensamhet är ett samhällsproblem som kan medföra allvarliga konsekvenser såsom psykiska och fysiska sjukdomar som kostar samhället stora vårdresurser. I Sverige lever ungefär var fjärde person i ofrivillig ensamhet och i social isolering. Störst är känslan av ofrivillig ensamhet bland barn, unga vuxna och de allra äldsta i befolkningen. Det behövs insatser i samhället som motverkar ofrivillig ensamhet och minskar dess konsekvenser.

Fråga

Vilken sammanställd forskning finns om insatser för att minska ofrivillig ensamhet?

Frågeställare: Utredare, Folkhälsomyndigheten

Sammanfattning

SBU:s upplysningstjänst har efter litteratursökning, relevansgranskning och bedömning av risk för snedvridning av resultaten, bias, redovisat tolv systematiska översikter i svaret.

Dessa tolv översikter har inkluderat populationerna äldre, personer som överlevt en cancersjukdom, personer med psykisk sjukdom och unga vuxna där en del har psykisk funktionsnedsättning. Samtliga översikter publicerades under perioden 2020–2024. Översikterna skilde sig åt med avseende på population, typ av intervention och uppföljningstid. Även studiedesignerna skiljde sig åt där både kvantitativa och kvalitativa studier inkluderades i några av översikterna. I majoriteten av översikterna drog författarna slutsatsen att deras resultat ska tolkas med försiktighet och att mer forskning behövs.

Nio översikter utvärderade interventioner som syftade till att motverka ofrivillig ensamhet hos äldre personer. Av dessa undersökte tre översikter digitala interventioner och tre sociala och psykosociala interventioner. I en översikt undersökte man djurassisterade interventioner och i två översikter undersökte man ett flertal olika typer av insatser. Dessa insatser rörde bland annat djur, digitala interventioner samt kognitiv beteendeterapi.

I de övriga tre översikterna utvärderades interventioner som syftade till att motverka ofrivillig ensamhet hos personer som drabbats av och överlevt en cancersjukdom, personer med psykisk sjukdom samt ungdomar och unga vuxna. Översikterna utvärderade bland annat stödgrupper och social färdighetsträning, socialt stöd som exempelvis medveten närvaro (engelska: mindfulness), digitalt stöd respektive psykoedukation och social färdighetsträning.

Svenska eller nordiska primärstudier ingår i sju av översikterna. Författarnas slutsatser i samtliga inkluderade översikter har inte analyserats utifrån svenska förhållanden.

Upplysningstjänsten har även identifierat 40 relevanta systematiska översikter som bedömdes ha hög risk för bias. Resultaten och författarnas slutsatser redovisas därför inte i svaret. Dessa undersökte även andra populationer, som allmänheten, personer med psykisk funktionsnedsättning samt barn.

Läs Upplysningstjänstens svar