Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Reglering av marknadsföring av ohälsosam mat och dryck till barn
Ohälsosamma matvanor kan leda till övervikt, fetma och följdsjukdomar som till exempel högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Övervikt och fetma hos barn är vanligt. Barn och unga är extra mottagliga för kommersiella budskap. En viktig fråga är om dagens reglering av marknadsföring är tillräcklig för unga konsumenter eller om det finns skäl till ytterligare reglering för att skydda deras hälsa.
Är du patient/anhörig? Har du frågor om egna eller anhörigas sjukdomar – kontakta din vårdgivare eller handläggare.
Liknande upplysningstjänstsvar
Fråga till SBU:s upplysningstjänst
Har offentligt styrd reglering eller industrins självreglering av marknadsföring av ohälsosam mat och dryck riktad till barn någon effekt?
Frågeställare: Statskontoret
Sammanfattning
SBU:s upplysningstjänst har identifierat tre systematiska översikter som utvärderar effekten av offentligt styrd reglering eller industrins självreglering av marknadsföring av ohälsosam mat till barn. Översikterna bygger till viss del på samma studier och analyserar inte effektmått som är relevanta för individens hälsa, utan fokuserar på marknadsföring och exponering för reklambudskap. Översikterna undersöker främst reglering av tv-reklam, vilket översiktsförfattarna bedömer vara en begränsning. De betonar bristen på överensstämmelse i valda effektmått, bristen på definitioner av ohälsosam mat och på tidsplaner i studierna. På grund av det är det svårt att väga samman resultaten. Författarna skriver att en statlig reglering kan minska volymen för barns exponering för marknadsföring av ohälsosam mat medan industrins självreglering visar ett mer varierat resultat. De skriver vidare att en oberoende utvärdering av industrins självreglering behövs.
SBU har inte tagit ställning i sakfrågan eftersom vi inte har bedömt de enskilda studiernas kvalitet eller vägt samman resultaten. Här redovisar vi därför endast de enskilda författarnas slutsatser.
Litteratursökning
Projektgrupp
Detta svar är sammanställt av Miriam Entesarian Matsson (projektledare), Emin Hoxha Ekström (hälsoekonom) och Ann Kristine Jonsson (informationsspecialist) på SBU.