Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Tillfredsställande sömndjup för att minska risken för delirium hos intensivvårdspatienter

Delirium är ett akut debuterande psykiskt tillstånd med ändrad medvetandenivå, nedsatt orienteringsförmåga, försämrade minnesfunktioner och ändrat beteende. Många olika faktorer kan orsaka och samverka till att delirium uppkommer. Allvarligt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning kan uppfatta vårdsituationen som mycket påfrestande. Negativa upplevelser som svår smärta, uttalad oro, stark ångest, främmande miljö samt biverkningar av läkemedel kan leda till långvariga tecken på delirium. Otillräckligt sömndjup eller rubbat sömnmönster kan vara ytterligare orsaker till delirium.

Lästid: ca 2 min Publicerad: Publikationstyp:

SBU:s upplysningstjänst

Strukturerad litteratur­sökning som besvarar fråga från vården eller social­tjänsten om vilka relevanta översikter och studier som finns. Vi bedömer risken för bias i systematiska översikter och vid behov även kvalitet och över­förbarhet av resultaten i hälso­ekonomiska studier. Svaret utformas av medarbetare på SBU, vid behov med stöd av ämnessakkunnig.

Fråga till SBU:s upplysningstjänst

Vilka behandlingsstrategier och -metoder för kontrollerad sedering ger IVA-patienter tillfredsställande sömn och därmed minskad risk för delirium?

Sammanfattning SBU:s upplysningstjänst

Upplysningstjänsten har identifierat två kliniska riktlinjer [1,2] för att minska risken för utveckling av delirium hos intensivvårdade patienter.

De övergripande åtgärder som föreslås i båda riktlinjerna är:

  • med validerade mätmetoder och formulär frekvent bedöma och protokollföra förekomsten av smärta, stress eller delirium
  • omgående åtgärda påvisade avvikelser med individualiserad och målstyrd behandling
  • frekvent utvärdera och kontrollera patientens behov av sömn och tecken på ångest eller oro
  • undvika alltför djup, eller alltför ytlig, sedering genom individualiserad dosering av lugnande läkemedel
  • minimera användningen av långverkande lugnande läkemedel som till exempel bensodiazepiner
  • minimera tiden i respirator
  • mobilisera patienten så tidigt som möjligt
  • engagera anhöriga. 

SBU har inte tagit ställning i sakfrågan eftersom vi inte har bedömt de enskilda studiernas kvalitet eller vägt samman resultaten. Här redovisar vi därför endast de identifierade riktlinjernas slutsatser.

Referenser

  1. Barr J, Fraser GL, Puntillo K, Ely EW, Gelinas C, Dasta JF, et al. Clinical practice guidelines for the management of pain, agitation, and delirium in adult patients in the intensive care unit. Crit Care Med 2013;41:263-306.
  2. Baron R, Binder A, Biniek R, Braune S, Buerkle H, Dall P, et al. Evidence and consensus based guideline for the management of delirium, analgesia, and sedation in intensive care medicine. Revision 2015 (DAS-Guideline 2015) - short version. Ger Med Sci 2015;13:Doc19.
  3. Guyatt GH, OxmanAD, Vist GE et al; GRADE Working group: GRADE: An emerging consensus on rating quality of evidence and strength of recommendations. BMJ 2008;336:924-926.
  4. OCEBM Levels of evidence Working Group. The Oxford 2011 Levels of Evidence. Oxford centre for Evidence -Based Medicine. Available from: http://www.cebm.net/index.aspx?o=5653.

Litteratursökning

Projektgrupp

Detta svar är sammanställt av Claes Lennmarken, Laura Lintamo och Miriam Entesarian Matsson vid SBU.

Sidan publicerad