Tandvården kan hjälpa rökare fimpa

Var fjärde rökare kommer att avlida i medelåldern, det vill säga mellan 35 och 69 års ålder, till följd av sin rökning. Tobaksrökning är ett av de allra tydligaste hoten mot hälsan.

Men jämfört med andra hälsorisker, till exempel förhöjt blodtryck, är både tandvården och sjukvården i stort ganska passiva inför problemet. Vissa studier pekar på att bara en minoritet av patienterna har blivit tillfrågade om rökning vid sitt senaste läkarbesök och att bara hälften av alla rökare någonsin har blivit tillfrågade om rökvanor eller uppmanade att sluta röka. En av tre tandläkare och två av tre tandhygienister ger rutinmässigt råd om att sluta röka eller snusa.

SBU:s nya rapport Rökning och ohälsa i munnen understryker betydelsen av enkla samtal i vården som kan bidra till rökstopp.

– Eftersom tandvårdspersonal möter en stor del av befolkningen - åtta av tio svenskar besöker tandvården regelbundet - finns här goda möjligheter till rökavvänjning.

Det säger Susanna Axelsson, tandläkare och SBU:s samordnare för den vetenskapliga rapporten om rökning och ohälsa i munnen.

– Tandläkare och tandhygienister kan dels enkelt visa patienterna vilka effekter som rökning och snus har på tänder och tandkött, dels ge konkret hjälp att sluta, förklarar hon.

Missfärgade tänder, vitaktiga förändringar i hårda gommen och pigmentering i slemhinnan kan ge en anledning att diskutera rökningen.

Tandlossning

– Men de allvarligaste effekterna på munhälsan är ju riskerna för cancer och tandlossning, påpekar Susanna Axelsson.

Att det lönar sig att arbeta med rökavvänjning i vården, vare sig det gäller tandvård eller sjukvård i övrigt, står klart efter att SBU-gruppen har granskat den vetenskapliga litteraturen på området.

– Det finns vetenskapligt stöd för att tydlig information kombinerad med nikotinersättning verkligen hjälper rökare som vill sluta.

Samtidigt med den vetenskapliga rapporten Rökning och ohälsa i munnen ger SBU också ut en handledning för tandvårdspersonal, Tobak och tänder.

Fyra steg

Seppo Wickholm, övertandläkare vid Centrum för tobaksprevention i Stockholm och en av författarna både till handledningen och den vetenskapliga rapporten, kommenterar:

– Arbetet med rökavvänjning kan beskrivas i fyra steg: fråga, ge råd, hjälp till och följ upp.

– Den första förutsättningen är förstås att personalen frågar alla patienter om rökning. Och det sker inte i dag.

Frågor om rökning bör ingå i en vanlig sjukhistoria. På vissa håll används skriftliga hälsoformulär med frågor som: Röker du? Hur många cigarretter per dag? Hur länge har du rökt? Har du funderat på att sluta? Har du försökt sluta någon gång?

Sår ett frö

– Bara det att vårdpersonal tar upp frågan markerar att vi ser rökningen som ett hälsoproblem, säger Seppo Wickholm. I samtalet som följer kan patienten behöva hjälp att ringa in vilka vanor och situationer som framkallar rökning och som alltså behöver ändras eller undvikas.

Nästa steg är att ge individuellt anpassad information om hälsoriskerna och att det alltid lönar sig att sluta röka.

– Många känner till vissa av riskerna men inte alla. Informationen sår ett frö som kan ge resultat långt senare.

– Samtalet ska stärka både motivationen hos patienten och tron på den egna förmågan att sluta. Just den här tilltron kan vara avgörande.

Diskutera hinder

Man kan behöva diskutera datum för att sluta, tidigare erfarenheter av rökstopp, tänkbara hinder och hur de kan lösas. Det kan också vara bra om patienten ber familj och vänner om deras stöd och för dagbok över sin rökning under någon vecka.

Ofta krävs inte mer än fem till tio minuters samtal. Men ibland behövs längre diskussion än vårdpersonal har möjlighet att erbjuda. En möjlighet är då att hänvisa till en kostnadsfri professionell telefonrådgivning som Sluta-röka-linjen, telefon 020-84 00 00.

Nikotinmedel hjälper

Nikotinersättning kan rekommenderas till dem som vill sluta, om man samtidigt berättar hur medlen fungerar och används. Alla nikotinläkemedel utom nässpray kan köpas receptfritt på apotek.

– Medlen fungerar som komplement till rådgivningen och passar bäst för starkt motiverade patienter som röker rejält, mer än tio cigaretter per dag, säger Seppo Wickholm.

Rökstopp kan beskrivas som en process i flera faser, med varierande motivation och ofta med något eller några misslyckade försök.

– Hela processen kan ta flera år, men längs vägen kan vården underlätta på olika sätt.

För de patienter som lyckas bryta sin vana vet man att rutinmässiga återbesök, kanske en till två veckor efter rökstoppet, hjälper dubbelt så många att förbli rök- och snusfria.

Återfall naturligt

Risken för återfall är nämligen stor, särskilt första veckan. Personer som har lyckats sluta röka har i genomsnitt haft tre till fyra återfall. Och bland tio personer som lyckas sluta på egen hand har sju till nio börjat igen efter tre månader.

För dem som har återfallit kan det vara viktigt att vårdpersonalen betonar att det inte är något misslyckande.

– Då gäller det att förklara att återfall är en naturlig del av processen, stärka patientens beslut att sluta, dokumentera när det har lyckats och ge fortsatt stöd och råd.