Fakta om PTSD

Vad är PTSD?

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, kan uppstå hos en person som själv har utsatts för – eller bevittnat – mycket svåra, livshotande och traumatiska händelser som katastrofer, olyckor, våld, sexuella övergrepp och psykisk eller fysisk misshandel. De som drabbas kan återuppleva traumat i plågsamma minnesbilder (flashbacks) trots att de försöker undvika tankar, minnen, händelser, situationer eller personer som påminner dem. Mardrömmar och sömnproblem är vanligt. Många blir överdrivet vaksamma, irritabla och lättskrämda. Tankeförmågan försämras och tankarna blir negativa – sinnesstämningen sänks.

Vilka drabbas?

Tillståndet kan drabba människor i alla åldrar. Av alla som upplever en mycket svår, livshotande och traumatisk händelse får ungefär var fjärde diagnosen PTSD efteråt. Men det kan variera. Efter vissa traumatiska händelser som våldtäkt och tortyr drabbar tillståndet kanske varannan person. Enligt sammanställda studier av barn och unga utvecklas PTSD hos var sjätte som har utsatts för trauma. Bland flyktingar och asylsökande personer är PTSD betydligt vanligare än hos personer utan sådana erfarenheter.

Efter en traumatisk händelse är det vanligt att stressreaktioner uppkommer, men de flesta återhämtar sig på egen hand. Diagnosen PTSD kan sättas först en månad efter den traumatiska händelsen, även om symtomen kan uppkomma tidigare. Om PTSD inte behandlas kan det leda till annan psykisk ohälsa och sjukdom. Det är ytterligare en orsak till att det är viktigt att både förebygga och behandla tillståndet.

Varför leder traumat till PTSD hos några?

Det är till stor del okänt vilka faktorer som bidrar till att PTSD utvecklas och vilka skadliga mekanismer exempelvis i det centrala nervsystemet som är involverade. Forskare har bland annat intresserat sig för samspelet mellan ärftliga faktorer och miljön, till exempel möjligheten att vissa individer har en medfödd sårbarhet för detta eller tidigt i livet har exponerats för trauma. En hypotes om vad som händer i nervsystemet är att det uppstår obalans mellan nivåerna av vissa signalsubstanser och receptorer för dessa substanser, som noradrenalin och kortisol. En annan hypotes handlar om balansen mellan funktionerna i höger och vänster hjärnhalva.

Finns det forskning som är till hjälp?

Ja, det finns en del vetenskaplig kunskap om vilka insatser som har effekt – och bra sammanställningar av det som forskningen hittills har visat. SBU har sammanfattat och kommenterat sex systematiska översikter från den brittiska myndigheten NICE om att förebygga och behandla PTSD hos barn och vuxna. Där utvärderas effekterna av både läkemedel, psykologiska och andra icke-farmakologiska insatser.

Kan PTSD förebyggas när en person har upplevt ett trauma?

Ja, forskningen ger en del hållpunkter för det, även om det finns en del osäkerhet i resultaten. Det varierar bland annat vad studierna jämför med och vid vilken tidpunkt resultaten har mätts.

Men den sammantagna bilden för vuxna är att det är möjligt att olika typer av kbt med traumafokus som ges inom en månad efter den traumatiska händelsen minskar risken för PTSD. Det kan handla om kbt för PTSD, cognitive processing therapy, narrative exposure therapy och prolonged exposure therapy.

I fråga om barn och unga som utsätts för ett pågående trauma (till exempel under krig)finns det en del studier av möjligheterna att förebygga PTSD – men också betydande osäkerhet. De allra flesta barn som upplever traumatiska händelser utvecklar inte PTSD utan har en naturlig återhämtningsprocess. När det gäller barn under 7 år som lever under krigsliknande förhållanden finns ingen forskning alls om hur PTSD kan förebyggas.

Vilka psykologiska behandlingar har bevisad effekt vid utvecklad PTSD?

Flera psykologiska behandlingar verkar kunna hjälpa, enligt den forskning som hittills har gjorts. Olika former av individuell kbt med traumafokus – kbt för PTSD, cognitive processing therapy, narrative exposure therapy och prolonged exposure therapy – har ett visst vetenskapligt stöd när de ges mer än tre månader efter en traumatisk händelse. Det är möjligt att de minskar symtom hos vuxna och gör att fler tillfrisknar från posttraumatiskt stressyndrom.

Detsamma gäller bland annat behandling som bygger på specifika ögonrörelser (eye movement desensitisation and reprocessing, EMDR), och för traumafokuserad internetbaserad kbt samt för kbt vid specifika symtom som sömnbesvär.

Vilka läkemedel har bevisad effekt vid PTSD?

Studier där personer med PTSD har behandlats med vissa läkemedel (sertralin, flouxetin och paroxetin – som samtliga är så kallade SSRI, selektiva serotoninåterupptagshämmare – ger vissa belägg för att behandlingen kan minska symtom vid  PTSD, jämfört med placebo. Det går däremot inte att bedöma om läkemedel som ges tidigt efter traumat även skulle kunna förebygga tillståndet.

Vad visar forskningen när olika grupper har specialstuderats?

Barn/unga

Olika former av individuell kbt som är traumafokuserad minskar troligen symtom på PTSD hos barn och unga från 7-årsåldern. Det gäller både kortsiktigt och vid uppföljning efter ett år. Effekt har visats, åtminstone kortsiktigt, på både inåtriktade symtom (som depression och ångest) och utagerande symtom (som aggressivitet). Behandlingen verkar också vara kostnadseffektiv, det vill säga behandlingen verkar göra stor nytta i förhållande till vad den kostar. Effekten av övriga insatser för barn kan inte bedömas eftersom det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Flyktingar och asylsökanden

Det är möjligt att den psykologiska behandlingsmetoden Narrative exposure therapy (NET) lindrar posttraumatisk stress hos flyktingar och asylsökande som har upplevt krig och tortyr. NET är en manualbaserad korttidsvariant av kognitiv beteendeterapi med fokus på trauma. Efter i snitt fem månaders uppföljning i randomiserade studier ses en möjlig effekt av NET. Metodens effekter på längre sikt är vetenskapligt oklara.