På psykiatriska mottagningen görs noggrannare diagnostik, strukturerad intervju MINI.06, som visar att Karin har en ganska klassisk bipolär sjukdom typ 2. Hon har haft recidiverande depressioner med psykostecken, och det visar sig att det förutom depressionerna funnits perioder när Karin varit lite ”piggare” än normalt. Hon har kunnat städa och baka på kvällarna, sovit mindre och pluggat effektivt. Hon har inte upplevt det som något problem och därför inte sökt vård för detta. Det visar sig också att det finns flera släktingar med bipolär sjukdom.
Således har Karin en allvarlig psykisk sjukdom med svåra recidiverande depressioner medförande hög risk för suicid, utan maniska skov men med korta episoder av hypomani.
Du träffar henne igen på uppföljande återbesök och det visar sig att hon nu mår mycket bättre på stämningsstabiliserande medicinering.
Karin kommer åter i arbete, går på kontroller årligen i psykiatrin och fortsätter med sin medicinering. Du träffar henne ibland med något av barnen, och det fungerar faktiskt bra nu sedan flera år.
Du kanske funderar på om hon hade kunnat slippa den där sista svåra depressionen om du hade upptäckt rätt diagnos från början, men det var så lätt att se alla de yttre faktorerna i livssituationen i första hand. Karin är i alla fall inte arg, hon är glad att ha en ökad förståelse för sin sjukdom, och att ha fått en medicinering som fungerar.