Proverna är normala. Karin kommer tillbaka och mår fortfarande lika dåligt, även om det har hjälpt att maken kunnat vara hemma halvtid och hjälpa till med barnen. Hon orkar inte gå och samtala, blir ju ytterligare en stress att hinna med det. Känner skuld för att behöva bli sjukskriven som mamma. Hon har svårt att släppa städandet hemma, upplever det själv nästan som tvångsmässigt att kamma mattfransar, torka av bänkar och bädda. Frustration när barnen stökar ner hela tiden.
Hon har funderat och vill helst inte till psykiatrin, hon har så hemska minnen från när hon blev tvångsvårdad i samband med krisen med det dödfödda barnet. Däremot kan hon motvilligt se att hon nog behöver medicinering, om det är helt säkert för barnet trots att hon ammar?
Vad gör du nu?
- Utmattningsdepression? Tvångssyndrom och depression?? Ordinerar antidepressiva SSRI i upptrappningsdos. Remiss samtalskontakt/KBT. Återbesök för uppföljning. Gå vidare
- Remiss psykiatri ändå, med tanke på amning etc. Gå vidare
- Gör strukturerad intervju MINI.06 för att förbättra diagnostiken. Gå vidare