Robotdjur kan vara positivt för hälsa och välbefinnande hos äldre personer i särskilt boende, framför allt för personer med demens. Alla hade dock inte en positiv upplevelse av robotdjur.

Antalet äldre personer i särskilt boende i Sverige var drygt 78 000 personer år 2020 (Faktaruta 1). Det uppskattas att ungefär 70 procent av dem har en kognitiv nedsättning, ofta i form av en demenssjukdom. För enkelhets skull används demenssjukdom fortsättningsvis (Faktaruta 2).

I vården och omsorgen om äldre personer med demenssjukdom används olika behandlingsformer som är avsedda att främja hälsa och välbefinnande. På senare år har intresset ökat för att använda djurassisterad terapi i särskilt boende för äldre. Djurassisterad terapi är en form av behandling som har visat sig kunna öka känslan av gemenskap och engagemang samt minska depression och beteendeproblem hos äldre personer med eller utan demenssjukdom [3] [4] [5] [6]. I många fall är det dock inte möjligt eller lämpligt att använda levande djur på äldreboenden. Ett alternativ är då att använd robotdjur som liknar levande djur och svarar på mänskligt samspel (Faktaruta 3).

• Det finns inget som talar för att robotdjur skulle kunna ersätta mänskligt samspel eller att resultaten var allmängiltiga för alla. Därför ska användningen av robotdjur ses som ett komplement till ordinarie omvårdnad och erbjudas de som frivilligt väljer att interagera med robotdjuret.
• Utöver den äldre personen själv är anhöriga också viktiga att få med i valet av robotdjur, så att det blir ett djur som den äldre personen trivs med. Anhöriga kan även behöva informeras om robotdjurets syfte och funktion.
• Personalen behöver adekvat kompetens för att säkerställa att robotdjur används på lämpligt sätt för den enskilde individen. Det finns en risk att den äldre uppfattar robotdjuren som levande och tillskriver dem känslor och förmågor som de inte besitter. Personal som introducerar robotdjuret har en viktig roll för hur robotdjuren framställs och att den äldre personen får fullständig information om dess funktion och förmågor. Det kan vara en utmaning att inhämta informerat samtycke för denna grupp, inklusive att den äldre kan ge informerat samtycke i ett första skede men i ett senare skede komma att leva i föreställningen att det är ett riktigt djur och exempelvis oroa sig för om djuret får mat.
• De flesta studierna (15 av 19) har studerat robotsälen Paro vilket reser frågetecken för om resultaten också gäller för andra typer av robotdjur. I Sverige har de robotdjur som använts företrädesvis varit katter. Gemensamt för robotdjuren oavsett typ är att de ger upplevelsen av en päls som är mysig att klappa och respons på interaktion genom olika rörelser och ljud.
• I flertalet av de studier som ingår i översikten har robotdjuren använts enligt ett visst schema med tidsbestämda och relativt korta sessioner och under en begränsad tidsperiod. Upplevelserna av robotdjuren varierar hos både de äldre och personalen varför författarna drar slutsatsen att användning av robotdjur bör anpassas individuellt.

Översikten omfattar i huvudsak studier med äldre personer i särskilda boenden som har en form av kognitiv nedsättning. Med anledning av att 14 studier omfattade personer med demenssjukdom, två studier inriktade sig delvis på personer med demenssjukdom och tre studier inte angav någon målgrupp, har vi valt att i rapporten referera till demenssjukdom. Information har samlats in genom observationer, test och intervjuer med äldre, personal och anhöriga.

Sammanlagt identifierades 19 studier: tio studier med kvalitativ metod, sju kvantitativa i form av randomiserade kontrollerade studier (RCT) och två med både kvalitativ och kvantitativ metodik. De kvalitativa studierna har utförts i Australien (3), USA, Italien (2 artiklar vardera), samt Finland, Nederländerna, Nya Zeeland, Sverige och Tyskland, (1 artikel vardera). De kvantitativa studierna kommer från USA (3), Australien (2) samt Norge, Nya Zeeland, Danmark och Spanien (1 artikel vardera). Det innebär att samtliga studier var genomförda i ett västerländskt sammanhang, i höginkomstländer.

I 15 av studierna undersöktes användningen av robotsälen Paro. De övriga fyra studierna utforskade robothunden Aibo, robotbjörnen CuDDler samt robotkatterna NeCoRo och JustoCat. Syftet med sessionerna var olika, bland annat att ge sysselsättning, sensorisk samt narrativ terapi. Användningen skedde i vissa fall i grupp, enskilt eller båda delarna. I de kvantitativa studierna användes sedvanliga insatser som jämförelse, i två fall kombinerat med en levande vårdhund. Sammanlagt ingick 855 personer i de kvantitativa analyserna.

I de flesta studier fick de äldre använda robotdjur under flera tidsbestämda sessioner ledda av personal eller forskare. De flesta sessioner varade 10 till 40 minuter, pågick två eller tre gånger i veckan och varade mellan fyra och 16 veckor. Enstaka studier hade andra upplägg: en studie utvärderade enbart en enda tiominuterssession med robotdjur, två studier reflekterade över användandet av robotdjur under en period av ett år, en studie bedömde effekten av att introducera ett robotdjur i de gemensamma utrymmena på ett boende. Två studier undersökte personalens upplevelser av robotdjur utan koppling till någon särskilt utformad intervention.

Kvantitativa studier

I de kvantitativa studierna låg tyngdpunkten på att mäta kliniska utfall, framför allt med fokus på beteendemässiga och psykiska symtom vid demens samt hur eventuell förändring i dessa påverkade deltagares medicinering. I fyra metaanalyser som undersökte ensamhet, oro, depression och livskvalité visade resultaten endast på signifikanta effekter för minskad oro.

Kvalitativa studier

Syntesen av de kvalitativa studierna gav en rik och detaljerad bild av hur de äldre interagerade med robotdjuren och vilka upplevda effekter interaktionen hade. Den visade på en variation av reaktioner hos de äldre vid användning av robotdjur, bland annat att den äldre klappade, kramade eller på andra sätt fysiskt interagerade med djuret, upplevde ökad vakenhet och att djuret gav underhållning och stimulans samt att djuret var något att ta hand om. Robotdjuren beskrevs kunna minska ensamhet och oro, ge nöje och glädje och öka känslan av trygghet. Den svenska studien bekräftar till fullo dessa resultat. Robotdjuren fungerade också som en katalysator för kommunikation, kontakt och socialt samspel. Vissa äldre var mycket angelägna om att interagera med djuret medan andra var ointresserade eller i enstaka fall visade obehag. De negativa reaktionerna rörde främst den robotiserade teddybjörnen CuDDler som kunde upplevas som infantiliserande.

• Charlotta Ryd, Medicine doktor, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Stockholm
• Helena Strehlenert, Medicine doktor, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Stockholm

• Knut Sundell, projektledare
• Irini Åberg, projektadministratör

• Lena Dahlberg, Docent i socialt arbete, Högskolan i Dalarna samt Karolinska institutet, Stockholm
• Ulrik Kihlbom, Docent i medicinsk etik, Uppsala universitet, Uppsala
• Marcus Persson, Docent i sociologi, universitetslektor, Linköpings universitet, Linköping