Hantering av hot och våld inom psykiatri – riskfaktorer för våld och aggression

Våld och aggressivitet hos patienter på psykiatriska vårdavdelningar medför ett hot mot både patienter och personal. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium identifiera individer med ett riskfyllt beteende, för att möjliggöra förebyggande insatser och stöd. I många länder är det praxis inom psykiatrin att göra en bedömning av enskilda patienters farlighet för sig själva och för andra. Syftet med detta är att försöka förhindra eventuella framtida våldshandlingar. Det finns dock mycket som fortfarande är oklart när det gäller vilka faktorer som är knutna till våldsbeteende och hur risker för våldsamt beteende ska värderas.

SBU har här sammanfattat och kommenterat underlaget till det brittiska National Institute for Health and Care Excellence (NICE) riktlinjer Violence and aggression: Short-term management in mental health, health and community settings – NICE guidelines NG10 från år 2015 [1]. SBU har inte granskat de studier som utgör underlaget för NG10 utan redogör här för de resultat och slutsatser som presenteras i rapporten och som bygger på litteratursökningar och analyser utförda av NICE.

Kommenterad rapport

NICE (2015). Violence and aggression: Short-term management in mental health, health and community settings. ISBN: 978-1-4731-1234-6. National Institute for Health and Care Excellence, London [1].

Publicerad: 2015-05-28 • Senaste sökning: 2014-08

SBU:s sammanfattning

I översikten sammanställs vilka faktorer hos patienter inom sluten- och öppenvård som utgör riskfaktorer för våldsamt eller aggressivt beteende. Författarna till översikten gjorde bedömningen att tidigare våldsamt beteende utgör en riskfaktor för våld och aggression. Även psykotisk sjukdom som diagnostiseras sent i livet och schizofreni utgjorde riskfaktorer i studier utförda inom slutenvård. Inom öppenvård utgjorde drog­användning och att tidigare ha blivit utsatt för våld riskfaktorer för våldsamt och aggressivt beteende. Författarna konstaterade att det rådande kunskapsläget är bristfälligt med få studier och där få faktorer undersökts i mer än en studie.

SBU:s kommentarer

• Generellt visar forskningen att det finns ett måttligt samband mellan psykisk sjukdom och risken för våldsamt och aggressivt beteende i vården. Det är dock viktigt att framhålla att de flesta personer med psykisk sjukdom aldrig kommer att vara våldsamma.
• Inom psykiatrin är det viktigt att ta hänsyn till den aktuella situation som en riskbenägen
• patient befinner sig i. Risken för våld kan då definieras som en kombination av patientrela­terade riskfaktorer och yttre, situationsspeci­fika omständigheter. Faktorer som ökar risken kan till exempel vara tidigare våldsamt beteende
• hos patienten, drog- eller alkoholpåverkan, sömnbrist, avbruten antipsykotisk medicinering och förvirring. De situationsspecifika omständigheterna kan vara trångt utrymme, hög rumstemperatur eller stressad och upprörd personal. En fördel med att använda begreppet ”farlig situation” istället för ”farlig patient” är att det kan vara lättare att se vilka riskfaktorer som går att minska i de specifika situationerna. Risken för våld kan avta om trängseln minskar, frisk luft släppts in och personalen arbetar med en låg ljudnivå.
• I rapporten undersöks ett flertal olika riskfaktorer. NICE har valt att enbart inkludera studier som haft en framåtblickande (prospektiv) studiedesign, och som analyserat flera variabler samtidigt för att undersöka betydelsen av enskilda riskfaktorer. På grund av detta inklusionskriterium, ingår endast sju identifierade studier. Fem av dessa baseras på patienter vårdade inom psykiatrisk slutenvård men ingen av studierna har undersökt betydelsen av ett pågående missbruk, vilket är en väletablerad riskfaktor för våld och aggressivt beteende hos patienter med psykisk sjukdom. Detta pekar på behovet av nya och väldesignade studier, vilkas resultat kan överföras till vården och förhoppningsvis leda till utveckling av behandlingsmetoderna.
• En brist i NICE guidelines NG10 är att det bland de givna rekommendationerna är otydligt vad som baseras på den rådande kunskapssynen hos Guideline Development Group (GDG) och vad som grundar sig på de inkluderade studiernas resultat.