Vilse bland vårdmodeller

Innan ett nytt läkemedel får användas måste det testas med vetenskapliga metoder. Men när en ny vårdform ska införas – till exempel allavdelningar, akut geriatrik, hemsjukvård, sammanslagning av hela sjukhus eller kliniker – ställs sällan motsvarande krav – trots att den nya organisationen kan påverka både patienternas hälsa och vårdens ekonomi.

Drivfjädern för omorganisation är ofta besparingar och en önskan om att effektivisera. Samtidigt saknas kunskaper om de ekonomiska och medicinska följder som förändringarna får i praktiken.

Nu påtalar allt fler bristen på faktaunderlag inför beslut som berör vårdorganisationen, efterlyser bättre uppföljning och önskar en mer långsiktig vårdpolitik.

Pröva i mindre skala

– Det enda bra sättet att ta reda på om en ny organisation verkligen ger de medicinska och ekonomiska resultat som vi hoppas är att pröva den i mindre skala och jämföra utfallet med en kontrollmiljö, säger Mona Britton, medicinskt sakkunnig på SBU och tidigare chefsöverläkare på S:t Görans sjukhus i Stockholm.

– Effekterna av en ny vårdorganisation kan förutses lika lite som vi kan gissa hur en ny behandlingsmetod kommer att verka innan vi har undersökt den. Gissningar slår ofta fel, med risk för både sämre och dyrare vård i stället för bättre och billigare. Vi borde använda kontrollerade studier när det är möjligt.

Förebilder finns

– Det finns förebilder där man har studerat vårdens organisation med vetenskapliga metoder. Hjärtintensivavdelningar och team för rehabilitering efter slaganfall är två exempel.

På många håll i landet gror en misstro mellan beslutsfattare och vårdpersonal. De som leder och planerar sjukvården anklagar vårdgivarna för att vara rädda för förändringar, medan vårdpersonalen som gång på gång uppmanas styra i nya riktningar anser att beslutsfattarna saknar verklighetsförankring och övergripande långtidsstrategi.

– Ett sätt att börja återupprätta förtroendet vore att med vetenskapliga metoder ta reda på om förändringarna faktiskt gör nytta, säger Mona Britton. 

– Om det gavs belägg för att en förändring faktiskt leder till ett visst mål så tror jag att pressad vårdpersonal skulle ha lättare att acceptera den. Vi kanske inte kan begära randomiserade experiment. Men någon systematisk prövning av reformerna borde vara regel. Så är det inte i dag.

Thomas Ihre, kirurg och verksamhetschef på Södersjukhuset i Stockholm, understryker hur viktigt det är att hinna följa upp organisatoriska förändringar.

– Vi behöver organisatorisk time out ibland. Ständigt nya order och kontraorder skapar osäkerhet för både patienter och personal. Ryckigheten går ut över vårdarbetet och försämrar vårdresultatet, tror Thomas Ihre.

– Verksamheter slås ständigt ihop eller måste flytta, med allt vad det innebär i form av anpassningar och ombyggnader av lokaler. Ingen hinner undersöka om det verkligen blir någon förbättring eller besparing.

– Det ligger i både vårdpersonalens och beslutsfattarnas intresse att ta reda på det. 

En av beslutsfattarna är Berit Högman (s), landstingsstyrelsens ordförande i Värmland. Även hon förespråkar ökad kunskapsstyrning i sjukvården.

Förbättra debatten

– Ett vetenskapligt underlag skulle förbättra den politiska sjukvårdsdebatten. Men vi förtroendevalda har inte hittat formerna för vetenskaplig uppföljning av organisatoriska beslut, säger Berit Högman.

Eva Åsare (m), landstingsråd i Malmöhus, kommenterar:

– Det är vår plikt som politiker att skaffa oss bästa möjliga underlag innan vi går till beslut, och att följa de medicinska och ekonomiska konsekvenserna. Vi behöver bättre instrument för detta.

SBU har påbörjat två nya projekt som rör vårdorganisation. Det ena granskar nytta, risker och kostnader vid hemsjukvård. Det andra projektet utvärderar olika psykiatriska vårdformer. En viktig uppgift blir dels att dra slutsatser om vilka förändringar som är vetenskapligt underbyggda, dels att identifiera kunskapsluckor.

Den övergripande frågan är: Har vi råd med omorganisation som inte ger avsett resultat?