Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Vilka program har visats förebygga psykisk ohälsa hos barn?
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
En ny SBU-skrift som heter Förebygg för barnens skull tar upp frågor som kan vara viktiga att tänka på i arbetet med att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Broschyren bygger på SBU:s rapport från 2010 och riktar sig till personer som själva arbetar med förebyggande program i en skola eller kommun eller som är beslutsfattare på området.
Psykisk ohälsa är ett av de största hälsoproblemen bland unga människor i vår del av världen, och det finns tecken på att problemet kan ha ökat under de senaste årtiondena. Statistiken är osäker, men olika undersökningar tyder på att mellan 10 och 25 procent av barnen har sådana problem att de själva eller deras omgivning lider av dem.
Att försöka stoppa den här utvecklingen, och att skapa ett samhälle som främjar ungas psykiska hälsa, är mycket angeläget. Samtidigt som vi måste försöka skapa ett skolsystem, familjeförhållanden och livsvillkor som gagnar unga människor, efterlyser många också konkreta förebyggande åtgärder.
På många håll prövas strukturerade åtgärdspaket – förebyggande program – som ska hjälpa barn och familjer att bli bättre på att lösa problem, hantera svåra känslor och öka sin sociala förmåga. I dag används ett hundratal sådana program i Sverige, både inom kommunal verksamhet och i hälso- och sjukvården, med syfte att förhindra att barn får psykiska problem.
Insatserna kan rikta sig till barnen, föräldrarna eller skolans personal. De kan erbjudas brett eller till utvalda riskgrupper. De kan också vända sig till enskilda barn som löper risk att utveckla psykisk ohälsa. Programmen är standardiserade och beskrivs ofta i en manual eller liknande.
När SBU med hjälp av svenska experter gjorde en systematisk översikt och kritisk granskning av den samlade forskningen i ämnet, visade det sig att kunskapsluckorna är stora. För att barnen ska få bästa möjliga hjälp, krävs det mer forskning och utvärdering av de förebyggande programmen. Program som redan används behöver utvärderas i kontrollerade svenska studier med minst sex månaders uppföljningstid, för att det ska gå att dratillförlitliga slutsatser om vilken nytta barnen har av programmen. Det är också viktigt att ta reda på om programmen kan ha negativa effekter.
Till SBU broschyren Förebygg för barnens skull