Viktig forskning mörkas

När olika särintressen börjar diktera hur forskning ska bedrivas och avrapporteras gäller det att vara vaksam. Risken är annars att bara de resultat som gagnar den egna saken når dagens ljus och hårdlanseras, medan de som inte passar får stanna i byrålådan.

Inom den förmodat objektiva medicinska forskningen finns det tyvärr gott om exempel på detta. En brittisk utvärderingsrapport med rubriken Publication and related biases (Health Technology Assessment 2000;4: nr 10) bekräftar att urvalet av studier som publiceras kan vara snett.

Britterna gjorde en systematisk översikt av litteraturen om sådana felkällor. Efter gallring återstod 200 artiklar, varav ett sextiotal empiriska undersökningar, ett femtiotal metodologiska rapporter, elva översiktsartiklar och resten ledare eller insändare. Dessutom granskades 193 systematiska översiktsartiklar från databasen DARE. Ur dessa samlades information om snedvridning av det urval som hade publicerats.

Författarnas slutsats är att undersökningar som inte visar någon skillnad mellan de undersökta grupperna, eller som visar ett icke önskvärt resultat, får sämre och/eller långsammare spridning än studier med statistiskt signifikanta eller gynnsamma resultat. Fyndet går stick i stäv med den så kallade Helsingforsdeklarationen som anger att såväl negativa som positiva resultat ska publiceras eller göras tillgängliga.

Det omvända – överdriven uppmärksamhet – förekommer också. I vissa fall är de önskade resultaten så populära att upprepas flera gånger i något olika tappning, så kallad dubbelpublicering. Den brittiska rapporten beskriver till exempel dubbelpublicering av anti-inflammatoriska läkemedel mot reumatoid artrit, behandling av barnlöshet, risperidon mot schizofreni och ondansetron mot illamående efter operation.

Samtliga dessa exempel gäller läkemedel – men problemet gäller även andra områden. På sidan 9 i detta nummer beskrivs fenomenet inom kirurgin.

Trots befintliga riktlinjer som bannlyser onödig överlappning kan så mycket som en fjärdedel av hela den biomedicinska litteraturen vara överflödig, enligt vissa uppskattningar. Vem bär ansvaret? Den brittiska rapporten pekar såväl på forskarna själva som på fackgranskare, redaktörer och forskningsfinansiärer. Man har också dokumenterat fall där påtryckningar från sponsorer har hindrat publicering av viktig forskning.

Nyligen markerade en rad stora medicinska tidskrifter, däribland New England Journal of Medicine, Lancet, Annals of Internal Medicine och JAMA, att de förbehåller sig rätten att vägra publicera industrifinansierade studier från forskare som inte har garanterats vetenskapligt oberoende. Försökspersoner som deltar i studier bör ha rätt att kräva att resultaten offentliggörs.

Ragnar Levi