Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Vetenskapen och makten
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Forskningens integritet och oberoende är en hörnsten inom evidensbaserad sjukvård. När forskare och makthavare närmar sig varandra är det viktigt att inte ge avkall på vetenskapens roll som ifrågasättare och kritisk granskare, skriver docent Jörgen Malmquist.
Vetenskapen påverkas av sin omgivning – av den rådande tidsandan, av ideologiska strömningar och av samhällsordningen. Val av frågeställningar och tolkningar av resultat kan påverkas av särintressen.
Det tydligaste exemplet är företagens forskning, vars inriktning beslutas av företagsledningen och vars resultat förväntas tjäna företagets intressen.
Inte heller den forskning som bedrivs vid högskolor, fristående forskningsinstitut och statliga organ är fullständigt \"fri\", eftersom även denna är beroende av finansiering. Anslagsutdelarna har möjlighet att mer eller mindre direkt påverka forskningens inriktning genom att stödja viss verksamhet och avstå från att gynna annan.
Viktig impulsgivare
Vetenskapen är en viktig impulsgivare till politiken och andra samhällsaktiviteter. Sjukvårdspersonal har laglig skyldighet att arbeta i överensstämmelse med "vetenskap och beprövad erfarenhet". Därför behöver de under hela sin yrkesverksamma tid få tillgång till synteser av väldokumenterat vetande. De som har beslutande politiska eller administrativa poster inom hälso- och sjukvården har också behov av vetenskaplig information. Om deras beslut inte vägleds av "vetenskap och beprövad erfarenhet" får de vårdanställda inte de bästa betingelserna för att undersöka och behandla de vårdsökande.
Men när vetenskapen och politiken närmar sig varandra är det viktigt att inte ge avkall på forskningens roll som ifrågasättare och kritisk granskare. Vetenskapsfilosofen Karl Popper (1902-94) kommenterade detta. Popper, som var född i Wien, blev professor i logik och vetenskaplig metod vid London School of Economics.
För Popper definieras skillnaden mellan vetenskap och annan mänsklig verksamhet av kriteriet falsifierbarhet. En hypotes (ett påstående) som ger sig ut för att vara vetenskaplig måste vara förknippad med någon metod som gör det möjligt att pröva om den är felaktig. Ett påstående som inte kan prövas ("Gud existerar" har använts som exempel) kan vara av stort intresse, och kan möjligen vara sant, men det är inte av vetenskaplig karaktär enligt nuvarande kunskaper.
Det vetenskapliga arbetssättet kännetecknas av att arbetet vägleds av hypoteser, och att varje hypotes överges eller modifieras om nya kunskaper helt eller delvis vederlägger (falsifierar) den. All kunskap är således provisorisk och bör ständigt omprövas. Popper tillämpar ett analogt resonemang på samhälleliga organs aktiviteter: alla beslut ska ha definierade mål, det ska finnas metoder att pröva om målen har uppnåtts, sådana prövningar ska alltid utföras. Prövarna ska vara fristående från beslutsfattarna.
Den popperianska uppfattningen har stor tillämplighet när det gäller hälso- och sjukvården. Man kan, förutom patienterna, se fyra grupper av huvudaktörer: forskarna inom medicin och samhällsvetenskaper, de yrkesverksamma inom sjukvården (av vilka några också är forskare), de sjukvårdspolitiska beslutsfattarna inom statsmakterna, landstingen och kommunerna samt de som har affärsmässiga intressen inom vårdsektorn.
Främjar samverkan
Organ som studerar och sammanfattar det medicinska och teknologiska kunskapsläget och granskar sjukvårdens tillämpning av dessa kunskaper är viktiga, eftersom de bidrar till informationsöverföring mellan de olika aktörerna. Sådant arbete som SBU:s främjar samverkan mellan vetenskap och samhälle och gynnar aktiviteter som är rationella och ekonomiska. Det är särskilt viktigt att ofta ompröva aktiviteterna på områden där sjukvården tvingas agera på ett svagt kunskapsunderlag.
En "översättning" av vetenskapsläget till rekommendationer för praktiskt handlande inom sjukvården (och dess forskningsarbete) är inte enbart en fråga om vad som är välgrundat, effektivt och ekonomiskt acceptabelt. En granskning av metoder och deras konsekvenser ur ett etiskt värdeperspektiv ingår också.
Forskningens oberoende bevakas bäst genom att forskare i ledande ställning har hög integritet, och genom att många medborgare intresserar sig för vetenskapens metoder och resultat.
Jörgen Malmquist docent i medicin, tidigare klinikchef och medicinsk chef vid läkemedelsföretaget Searle, expert i medicin för Nationalencyklopedin, frilansskribent