Västerbotten omfördelar och gallrar bland åtgärder

I Västerbotten sorteras de lägst prioriterade åtgärderna ut för att ge plats åt mer effektiva metoder. Syftet är att omfördela en del av vårdens resurser till de mest angelägna insatserna.

Mer nytta

– Det blir tekniskt möjligt att göra allt mer, men resurstillväxten är inte lika stark. Med den nya prioriteringsprocessen vill vi hitta ett sätt att rymma det som ger mer nytta för pengarna, förklarar Susanne Waldau, prioriteringsstrateg vid Västerbottens läns landsting.

Urvalet sker i flera steg, där det som görs på sjukhus och vårdcentraler rangordnas. I den första omgången, som redan har genomförts, har verksamhetschefernas egen kunskap och erfarenhet utgjort grund för värderingen. På områden där det finns evidens, har även SBU-rapporter och andra myndighetsdokument använts.

– Mycket av den medicinska verksamheten saknar tydlig evidens, men man måste våga ta ställning ändå – det kommer man inte ifrån. Under överskådlig tid kommer vi inte undan prioritering, säger Jan-Gunnar Sjödin, chefsläkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Han ser vissa risker med att sovra utan utgångspunkt i evidens, men tycker inte att de erfarenhetsmässiga bedömningar som har gjorts innebär någon medicinsk risk för patienterna.

– Visst finns det risker som måste beaktas, men det är lågt prioriterade åtgärder som tas bort. Öppenheten, att man kan se motiven bakom det hela, är garantin för att urvalet sker på bästa möjliga sätt, säger Jan-Gunnar Sjödin.

Även Mats Brännström, verksamhetsområdeschef för primärvården i Västerbotten, påpekar att det finns risker med att besluten blir åsiktsbaserade.

Svårt utan evidens

– Enskilda individers uppfattningar eller strömningar i tiden kan få oproportionerligt stort genomslag, säger han.

Susanne Waldau medger att det är vanskligt att prioritera utan evidens. Men man måste nöja sig med det vetenskapliga underlag som finns, menar hon.

– Vissa områden är sämre utvärderade, men de måste ändå ingå i prioriteringen. Vi kan inte vänta tills det finns evidens för varje procedur i vården. För att undvika godtycke, är det viktigt att värderingen sker på ett strukturerat sätt, säger Susanne Waldau.

Västerbottens läns landsting har utgått från den prioriteringsmodell som Socialstyrelsen använder för att ta fram nationella riktlinjer, men har lagt till ett moment av kollegial granskning.

Först rangordnar varje verksamhetschef alla åtgärder inom sin egen verksamhet. Både medicinska behandlingar och administration bedöms. De insatser som är minst angelägna och som motsvarar 10 procent av nettokostnaderna ringas in.

Tre procent lägre

Sedan sätter sig cheferna i grupp och omprövar tillsammans den rangordning som skett inom alla verksamheter, så att det mynnar ut i ett förslag som sammantaget minskar nettokostnaderna med 4 procent. I ett sista steg möts företrädare för den politiska ledningen, verksamhetscheferna och tjänstemannaledningen. Då kokas förslagen ner till ett slutligt förslag om hur verksamheten kan minskas med 3 procent.

– Vissa verksamheter får minska sitt utbud mer än andra, men vi ser inget annat sätt. Det är viktigt att bli klar över vad som är möjligt att lyfta bort och vad man måste fortsätta med, säger Jan-Gunnar Sjödin.

Han jämför med den så kallade osthyvelsprincipen.

– Många i vården är så trötta på sådan rationalisering som de tycker slår orättvist. Det stör mycket i verksamheterna när högre prioriterade insatser får lika stora sparbeting som lägre rankade. Därför fanns en acceptans för att prioritera, säger Jan-Gunnar Sjödin.

Nya insikter

I en enkät till de verksamhetschefer som deltog i Västerbottens läns landstings första rangordningsvända tyckte 89 procent att prioriteringsarbetet var mycket eller ganska motiverat, 84 procent ville gärna eller förmodligen delta i liknande arbete igen och 84 procent tyckte att de fått nya insikter om den egna verksamheten. Så planen är att fortsätta.

– Det är ett långsiktigt arbete – inte någon enstaka händelse. Om vi ska kunna erbjuda våra patienter nya och effektiva men samtidigt oerhört kostsamma behandlingsmetoder gäller det att ha ett medel för att hantera ekonomin, säger Jan-Gunnar Sjödin.  [CW]