Vården kan bli striktare med silverförband på svårläkta sår

Våren 2009 skickade SBU en enkät till ett urval av medlemmar i Distriktssköterskeföreningen. Syftet var att få en bild av hur silverförband används vid kroniska sår.

Av 354 tillfrågade verksamma distriktssköterskor svarade 222 personer, det vill säga 63 procent. Bortfallet var alltså ganska stort, men svaren ger en viss uppfattning om läget.

Över hälften, 140 personer, av dem som svarade uppgav att de använde silverförband på kroniska sår. Bland dessa rapporterade en majoritet antingen att det saknades riktlinjer för detta inom deras ansvarsområde eller att de inte visste om sådana fanns.

Inköpen gjordes oftast av landstingets eller kommunens centrala upphandling och i en del fall av vårdcentralen.

Drygt hälften uppgav att de inte sammanställde och rapporterade eventuella negativa effekter av silverförband och var tredje att de inte visste om detta gjordes.

Reaktiva joner

I en ny rapport från SBU Alert framgår det att nyttan av silverförband inte kan bedömas, eftersom det finns alltför få studier av tillräcklig kvalitet. Det går inte att utesluta att silverförband bidrar till bakterieresistens mot antibiotika och till negativa miljöeffekter. Förbanden slängs oftast i vanliga sopor, enligt gällande rekommendationer. Silver är en tungmetall som i jonform är mycket reaktiv. Det silver som släpps ut i miljön kan tas upp och ansamlas i växter och djur. Silver är särskilt giftigt för vattenlevande organismer, och fiskdöd har konstaterats på grund av hög halt i vattnet. Data om miljöeffekterna av silver i form av nanopartiklar, som ingår i vissa silverförband, är fortfarande mycket begränsade. [RL]