Vägen bort från värken

Samordnad, intensiv och aktiverande rehabilitering ger bättre resultat än enstaka enklare åtgärder som inte aktiverar patienten, till exempel enbart medicinering.

Det visar SBU:s nya utvärdering av metoder för behandling av långvarig smärta, det vill säga smärta som har varat tre månader eller mer. Med hjälp av ledande experter har SBU kritiskt analyserat och sammanställt tillgänglig forskning om behandling av långvarig smärta.

De breda och samordnade behandlingsprogrammen kallas multimodal rehabilitering. De är tvärprofessionella och kan omfatta både psykologiska metoder, som kognitiv beteendeterapi eller annan beteendepåverkande behandling, och strukturerad fysisk träning eller sjukgymnastik. Patientutbildning ingår också.

Färre sjukdagar

Patienter som har smärtor från muskler och skelett, och som får både psykologiska insatser och åtgärder för att förbättra den fysiska funktionen, har färre sjukdagar än patienter som behandlas med enstaka åtgärder.

– De vetenskapliga bevisen är starka för att många blir hjälpta av multimodal rehabilitering, säger Susanna Axelsson, som har lett projektet.

Sådana insatser tillgrips i  situationer med relativt stora och komplexa behov. Personalen samarbetar över yrkesgränserna i ett team där en särskilt skolad läkare och patienten själv ingår.

Rapporten slår också fast att långvarig smärta efter vävnadsskada lindras bättre av aktiv, specifik och professionellt ledd fysisk träning än av till exempel massage eller ultraljud, behandlingar som inte aktiverar patienten. Ännu bättre resultat kan nås när träningen kombineras med beteendeterapi.

– Men det är viktigt att komma ihåg att träningen måste vara kontinuerlig eftersom den positiva effekten är kortvarig, säger Susanna Axelsson.

Om det finns en specifik orsak till smärtan ska behandlingen givetvis riktas mot den. Men samtidigt behövs det ofta metoder för att lindra själva värken, i synnerhet när orsaken inte går att komma åt.

– Akut smärta måste behandlas snabbt och effektivt, annars kan den utvecklas till ett långvarigt problem, säger professor Dag Lundberg, anestesiolog och ordförande för SBU-projektet.

Men långvarig smärta är inte detsamma som en akut smärta utsträckt i tid.

– Vid långvariga besvär förändras till exempel de smärtande vävnaderna och de nervbanor som förmedlar smärtimpulserna, säger Dag Lundberg.

Ofta andra symtom

Efter längre tids värk tillstöter ofta andra symtom, inskränkningar och problem i det dagliga livet.

– All långvarig smärta behandlas därför oavsett orsak på ett likartat sätt. 
Men vägen till effektiv smärtlindring är ofta lång. Många patienter prövar både aktiva åtgärder och läkemedel.

Långdragna besvär och misslyckade behandlingsförsök får också sociala och psykologiska följder, som en känsla av maktlöshet och förlorad värdighet.

Något som ändå kan göra det lättare att uthärda besvären är att få en diagnos eller en förklaring till smärtan.

SBU-rapporten innehåller också en hel del positiva nyheter, säger Dag Lundberg.

– Det finns till exempel måttligt stark evidens för att kognitiv beteendeterapi ger patienter med långvarig smärta bättre funktion och bättre förmåga att bemästra det onda.

Punkterar myt

– Dessutom punkterar vi delvis myten om att opioider inte hjälper mot nervsmärta, som vid diabetes eller bältros. Men man måste komma ihåg att mer än varannan patient får besvärande biverkningar vid sådan behandling.

Långvarig smärta beräknas varje år kosta samhället 7,5 miljarder kronor i direkta vårdkostnader och 80 miljarder kronor i indirekta kostnader, främst på grund av sjukskrivning och produktionsbortfall.

Länk till SBU-rapporten