Vad kan forskningen ge patienterna?

All medicinsk forskning kan inte förväntas leda till bättre hälsa, inte ens på lång sikt. En del av studierna kommer oundvikligen att vara blindspår, medan andra siktar på att öka kunskapen om olika livsfunktioner utan att vara direkt kliniskt användbara. 

Hur stora hälsoeffekter ger den medicinska forsk­ningen? Vad är förbättringen värd i ekonomiska termer? Det är inte många som skulle våga sig på ens en grov uppskattning. Men den brittiske hälsoekonomen Martin Buxton har försökt. Han ställde frågan: Hur mycket hälsa får britterna tillbaka av de resurser som satsas av staten och olika forskningsfonder?

Gav återbäring

I en rapport från det brittiska medicinska forskningsrådet, beräknar Buxtons forskargrupp att varje pund som satsats på hjärt-kärlforskning har gett invånarna en återbäring på 9 procent, när den förbättrade hälsan värderas i monetära termer. För forskning om psykisk hälsa är siffran 7 procent.

Varje pund som hade investerats på de båda forskningsområdena hade dessutom gett ytterligare samhällsekonomiskt tillskott, till exempel i form av nya produkter och ökad produktion, till ett värde av 30 procent av insatsen.

Ekonomerna varnar samtidigt för betydande osäkerhet i beräkningarna, som snarast måste betraktas som räkneövningar. En svårighet är till exempel att det tar tid innan nyttan av satsningarna realiseras, och det är oklart hur lång eftersläpningen egentligen är. Ingen vet heller i vilken utsträckning som forskningen kommer till nytta utanför det geografiska område där studierna har bekostats.

Nya produkter

I Sverige har statliga Vinnova, Verket för innovationssystem, velat klarlägga de hälsoekonomiska effekterna av sitt* stöd till medicinteknisk och livsmedelsanknuten forskning. Även i Vinnova-rapporten noterar författar­na svårigheter med att göra rättvisande beräkningar. Deras uppskattning är att 12 procent av de projekt som fick stöd under period­en 1991–2003 ledde till utveckling av någon metod eller produkt med ”avläsbara hälso­effekter”.

Patienternas intresse av hälsorelaterad forskning begränsas givetvis inte till nya metoder. För att öka nyttan av den kliniska forskningen, har SBU och många andra aktörer påtalat behovet av att genomföra studier som kan ge vården bättre beslutsunderlag. Ett exempel är pragmatiska behandlingsstudier.

Svarar på frågor

Sådana undersökningar utformas för att svara på frågor om behandlingars nytta, risker och kostnader i vardagligt bruk. Utgångspunkten är kunskapsluckor som vårdens beslutsfattare behöver fylla. Pragmatiska studier omfattar ett brett, blandat och vardagsnära urval av försöksdeltagare i olika vårdmiljöer. Behandlingar som utgör realistis­ka alternativ jämförs med varandra.

Men pragmatiska studier kan bli kostsamma. De bör ofta omfatta fler deltagare och pågå längre än studier som avgränsar forskningsfrågorna snävt och bara jämför aktiv behandling med placebo ur något begränsat perspektiv. Att hitta finansiärer är svårt, och därför är pragmatiska studier sällsynta.

Utnyttja resurserna

Eftersom de offentliga resurserna för behandlingsforskning är begränsade, är det viktigt att de utnyttjas effektivt. I en aktuell doktorsavhandling vid Linköpings universitet, diskuterar Thor-Henrik ­Brodtkorb värdet av att fylla de viktigaste kunskapsluckorna först. Utmaningen, menar Brodtkorb, är att beskriva osäkerhet på ett bättre sätt. Finansiärerna borde prioritera studier som ger vården vägledning på de områden där ett felaktigt beslut förväntas få de största konsekvenserna.

Effekter ska följas

En annan strategi att få ut mesta möjliga hälsa av allmänna medel för klinisk forskning är att utvärdera de satsningar som redan görs. På uppdrag av regeringen har SBU och Vetenskapsrådet nyligen föreslagit en modell för att följa upp effekterna av studier som bekostas av de statliga så kallade ALF-medlen**, omkring 1,5 miljarder kronor per år. 

Modellen innebär att all sådan forskning utvärderas enligt samma principer i hela landet. Bland annat ska vetenskaplig kvalitet, klinisk betydelse och samhällsekonomiska effekter bedömas av paneler av granskare vart tredje till femte år. Förslaget har lämnats till regeringen. [RL]