Utvärdering speglar nytta och risk

– En förutsättning för evidensbaserad vård är att registrera vilka metoder man använder och vilka resultat de ger. Det blir en spegelbild av verksamheten.

När Nina Rehnqvist nu tillträder som SBU:s nya chef, är det med lång erfarenhet av verksamhetsuppföljning – ett nödvändigt led i utvecklingen mot en vård som står på säkrare vetenskaplig grund, säger hon.

– Visst – det är tråkigt att se sig själv i spegeln i vissa lägen. Men inte förrän vi skärskådar vår egen praxis kan vi förbättra den

– I Socialstyrelsens arbete med aktiv uppföljning av vårdresultat och kvalitetsregister såg vi ofta stora skillnader inom landet. På många områden är det flera hundra procents skillnad i vårdresultat mellan olika delar av Sverige.

– En delförklaring är förstås att patienterna är så olika. Men det är inte hela sanningen. Vi behandlar samma sorts patienter olika också - men alla metoder vi använder är inte lika bra.

Rimmar illa

Skillnaderna i vårdkvalitet rimmar illa med hälso- och sjukvårdslagens ord om en \"vård på lika villkor för hela befolkningen\", betonar Nina Rehnqvist.

– Chanserna att överleva och risken för allvarliga komplikationer ska inte hänga på vilken klinik man råkar komma till. Men det gör de i dag.

Många krafter drar åt andra håll än åt det evidensbaserade, menar Nina Rehnqvist. Det gäller att vara öppen för att överge sina gamla rutiner när det finns tydliga belägg för att de inte längre är de bästa, men samtidigt förhålla sig kritisk till nya medicinska metoder. En balansgång.

Fina kurvor

– Jag minns när jag var ganska ung doktor och ett läkemedelsföretag skulle introducera ett preparat mot hjärtsvikt. Gänget från företaget visade en massa studier och fina kurvor. Motståndet i de perifera blodkärlen sjönk och kranskärlen vidgades så att hjärtat fick mer syre.

– Många av oss litade på de där surrogatmåtten - teoretiskt fanns det ju skäl att tro att hjärtat också skulle pumpa bättre. Men effekten blev en annan - det var en behandling som faktiskt måste ha dödat en del patienter.

– Vi borde ha krävt bevis för effekter på sjuklighet och dödlighet, inte bara på blodkärl. Men vi tittade bara på de studier som företaget hade valt ut och litade på att de räckte.

I arbetet på SBU vill Nina Rehnqvist undersöka flera idéer som hon har diskuterat med den tidigare chefen, Egon Jonsson.

Snabbare evidens

– Det gäller till exempel att utveckla ett snabbare sätt att ta fram evidens, nya metoder att kommunicera med nyckelpersoner i målgrupperna och möjligheter att dra nytta av systematiska litteraturöversikter från SBU:s systerorganisationer i andra länder.

– Mer konkret än så kan jag inte bli ännu – jag vill först diskutera frågorna internt på SBU. Här finns 15 års samlad erfarenhet som det gäller att ta vara på när man går vidare.

Tillämpningen av evidens i vården är ännu en huvudfråga.

– SBU har jättehög trovärdighet, helt klart. Det känns väldigt meningsfullt att få ta över en så välfungerande verksamhet. Rapporterna är efterfrågade och av mycket hög kvalitet.

– Problemet är väl – som så ofta annars – att många tycker att de inte kan eller vill ändra sina arbetsmetoder bara för att det kommer en utvärdering, säger Nina Rehnqvist.

– Det är lätt att, delvis omedvetet, enbart ta till sig de nya kunskaper som passar ens förutfattade mening och lämna det andra därhän.

Men då uteblir den riktiga omprövningen och orienteringen mot evidensbaserad praxis, menar hon.

En kunskapsfråga

– Det här är inte bara en attitydfråga utan också en kunskapsfråga. Det systematiska och kritiska tänkandet är inte allmänt spritt i vården. SBU:s projektgrupper går ju faktiskt igenom en läroprocess när det gäller systematisk och kritisk granskning – det är inte allmängods ännu.

– Jag kommer ihåg hur jag själv brukade skriva vetenskapliga artiklar genom att plocka de referenser som stödde min egen hypotes. De andra, de hittade vi en massa fel i och tyckte att vi kunde strunta i. Det var enkelt och bekvämt att fortsätta i gamla hjulspår. Men farligt.