Trösten är också medicin

Sjukvård är givetvis inte svaret på allt mänskligt lidande. Men vården har ett medansvar när det gäller människor som söker hjälp för plågsamma besvär, även då man inte finner någon sjukdom som går att behandla.

Frågan är bara vad vården kan erbjuda. Ett aktuellt förslag är att börja använda fler alternativmedicinska metoder som saknar vetenskapligt stöd. Detta i ett läge när personalens tid och övriga resurser, som de används i dag, inte alltid räcker ens till grundläggande behandling, omvårdnad eller personligt bemötande.

Risken är att de komplementära metoderna blir ytterligare en skenlösning – minst lika tafatt som de skolmedicinska behandlingar som patienterna redan har prövat.Visst är många växtbaserade preparat harmlösa, det visar Läkemedelsverkets dokumentation.Visst vore det bra om vården fick bättre kunskap om vilka alternativa lösningar som en del patienter ändå använder och som kan störa annan behandling. Och visst är det utmärkt att de metoder som idag räknas som alternativa blir utvärderade – vissa av dem kanske visar sig ha effekt. Men när vetenskapligt baserad sjukvård börjar erbjuda placebo på samma sätt som dokumenterat effektiv behandling, då sätts trovärdigheten på spel.

Bättre än att börja använda obevisade metoder vore om vården gavs möjlighet att utveckla och utvärdera det lyssnande, den förståelse och den medmänskliga omtanke som många alternativmedicinare erbjuder tillsammans med sina preparat.

Redan Hippokrates insåg att det finns tre viktiga sätt att hjälpa en sjuk människa – att bota, att lindra och att trösta. Har inte trösten fått alldeles för liten plats i modern sjukvård? Mycket tyder på det. Det handlar delvis om tid.Tröst behöver inte ta lång tid, men man måste ju vara tillgänglig för att kunna lyssna.

Det handlar också om empati, en förmåga som många har naturligt men som kanske också kan tränas upp. Och det handlar inte minst om ork. I dag ligger vårdpersonal högt vad gäller långa sjukskrivningar för mentala diagnoser. Hur empatisk man är när man själv går på knäna är lätt att räkna ut.

Cochrane Library ger ett konkret exempel på den betydelse som medmänskligt stöd bevisligen kan ha. En systematisk översikt av 15 randomiserade studier av sammanlagt 12 791 födande kvinnor visar att kontinuerligt stöd under förlossningen (från en så kallad doula) tydligt minskar både antalet instrumentella ingrepp och kvinnans behov av smärtlindring.

Betydelsen av att någon lyssnar aktivt på dig och försöker förstå kan också studeras vetenskapligt. Förmodligen finns det även här bättre och sämre metoder.

Tröst måste återupprättas som en av sjukvårdens huvuduppgifter, ett verksamhetsmål vid sidan av lindring och bot. Tröst borde kunna återfinnas inom den offentligt

finansierade skolmedicinen – hellre än pseudobehandling som för patienterna bakom ljuset.

RAGNAR LEVI, REDAKTÖR