Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Träning kan öka rörlighet vid artros i höft och knä
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Nya forskningsöversikter bekräftar att träning minskar artrosbesvär i höft och knä, vid uppföljning efter flera månader. Den samlade forskningen styrker gällande riktlinjer om att regelbunden och handledd fysisk träning under lång tid är en viktig behandling.
Planerad, strukturerad och upprepad fysisk aktivitet kan minska smärtan och förbättra rörligheten hos personer som har besvär av artros i höft- och knäleder.
Det visar två systematiska översikter från Cochrane Collaboration som SBU har granskat och kommenterat.
Personer som har tränat uppger mindre smärta och bättre rörlighet direkt efter sin träningsperiod och också två till sex månader senare.
Det är svårt att dra mer detaljerade slutsatser eftersom försöksdeltagarna totalt sett var ganska få och hade skilda förutsättningar i de olika studierna. Även träningen såg olika ut. Visserligen gäller samtliga studier träning på land och inte i bassäng, men träningens innehåll, varaktighet, frekvens och intensitet varierade.
I granskningen påpekar sbu en svaghet i studierna: trots att sex studier mätte fysisk funktion objektivt – till exempel gånghastighet, trappgång på tid, muskelstyrka och ledrörlighet – rapporterar författarna bara försöksdeltagarnas självskattningar, alltså hur de själva bedömer sin ledrörlighet. Då finns en risk att effekten överskattas, framhåller SBU.
När det gäller möjliga nackdelar och skador till följd av träning efterlyser SBU fler studier och noterar att försöksdeltagare som tillhört träningsgruppen oftare avbröt på grund av ”övriga biverkningar” än personer i kontrollgrupperna. Jämfört med risken för läkemedelsbiverkningar bedöms dock risken för negativa effekter av träning vara liten.
Det behövs fler studier av effekter på livskvalitet.
Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för artros från år 2012 ska diagnosen artros ställas utifrån sjukdomshistoria (ålder, kön, ärftlighet, medfödda missbildningar, tidiga höftsjukdomar eller tidigare ledskada), symtom (höftsmärta, stelhet efter inaktivitet och nedsatt funktion) och typiska fynd vid undersökning (nedsatt böjförmåga, inåtrotation och smärta vid inåtrotation). Grundläggande behandling är information, utbildning, individuellt anpassad fysisk aktivitet/träning, egenbehandling och råd om att gå ner i vikt. Enligt gällande riktlinjer bör detta erbjudas så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet, och i Sverige sker det i form av artrosskola och övervakad träning.