Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Täta självtest vid diabetes typ 2 är dyrt och nyttan oklar
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Om teststickor användes mer sparsamt av personer med typ 2-diabetes utan insulinbehandling skulle kostnaderna sannolikt minska utan att de medicinska riskerna ökar.
Självtest av blodglukos med hjälp av teststickor kostar sjukvården omkring 130 miljoner kronor per år. Men någon direkt betydelse för hälsotillståndet har inte kunnat påvisas av att personer med typ 2-diabetes utan insulinbehandling gör självtest med täta mellanrum. Det visar den granskning som SBU har gjort av den samlade forskningen på området. Rapporten utgör ett av underlagen för Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetessjukvård.
Efter sex månaders självtest var sänkningen av blodglukosnivåerna liten, enligt det så kallade HbA1c-värdet. Hos de personer som deltog i studierna minskade blodglukosnivån i genomsnitt med endast 0,26 procentenheter. Resultatet talar för att en mer sparsam användning av teststickor vid typ 2-diabetes som inte insulinbehandlas kanske skulle kunna minska kostnaderna med 50–90 miljoner kronor per år, utan att öka de medicinska riskerna.
Exempel på situationer där självtest med teststickor kan vara motiverat är vid symtom som tyder på att blodglukosnivån är låg, akut sjukdom, förändrad behandling eller när man vill öka patientens förståelse för sambandet mellan livsstil och blodglukosnivå. Vid insulinbehandling är det nödvändigt med systematiska självtest med stickor.
[CW]