Tandförlust – viktigt att ersätta tänder men metoderna är dåligt testade

SBU:s granskning av det vetenskapliga underlaget om tandförluster leder till slutsatsen att behandling har stor betydelse för dem som drabbas. Resultatet framgår tydligt av de studier som använde så kall­ad kvalitativ metod för att undersöka följderna.

Personer som förlorar tänder förlorar också livskvalitet, visar SBU:s systematiska översikt. Att mista tänder kan upplevas som en amputation, och att ha tandluckor känns som en fysisk defekt. Tillvaron blir begränsad för många patienter, och präglas av sämre självkänsla, lägre social status och sämre funktion – till exempel kan de få svårare att äta.

Att få behandling för tandförluster innebär på flera sätt att komma tillbaka till normalt liv och högre livskvalitet. Exempel på konkreta förbättringar som patienter i studierna beskriver är att känna matglädje igen, att kunna tala tydligt och använda vanliga ansiktsuttryck.

De metoder som tandvården använder i dag är en avtagbar tandprotes som patienten själv kan sätta in och ta ut, en bro med konstgjorda tänder som cementeras fast på de tänder som finns kvar eller ett implantat som fästs i käkbenet och som bär en avtagbar protes eller en konstgjord tandkrona.

Hållbara tänder

Det finns för få studier för att avgöra vilken av metoderna som ger bäst funktion, ser bäst ut och är mest kostnadseffektiv. Däremot finns det uppföljningar av implantatmetodernas hållbarhet: 90 procent av implantaten för att ersätta enstaka tänder finns fortfarande kvar efter fem år och 95 procent av implantaten för flera tänder sitter fortfarande kvar efter fem till tio år.

Rapporten framhåller att en stor del av forskningen om tandförluster håller för låg kvalitet för att kunna leda till några slutsatser. Det pågår prospektiva kontrollerade studier av direktbelastning på tandimplantat som följer så få patienter under så kort tid att de knappast kommer att ge tillförlitliga svar. Sådana studier kan ifrågasättas ur etiskt perspektiv, skriver SBU i sammanfattningen.

Forskning efterlyst

Samtidigt saknas det forskning på viktiga områden. Förbisedda grupper är bland andra långvarigt sjuka personer, patienter med särskilda behov i tandvården och patienter med demenssjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Bland annat av rättviseskäl efterlyser SBU studier av utsatta grupper.

Det är ganska länge sedan tandlöshet ansågs vara en del av det naturliga åldrandet. Antalet personer i Sverige som är helt tandlösa har minskat markant. Bland 70-åringar i Göteborg var det 56 procent år 1983. Tjugo år senare var det 7 procent. Däremot är det fortfarande relativt många som saknar en eller flera tänder, oftast som följd av karies och parodontit. Men några säkra siffror finns inte – det saknas rikstäckande statistik för tandhälsan hos vuxna. [RL]

Slutsatser

• Att förlora tänder medför en förlust av livskvalitet. Livet blir begränsat – många patienters tillvaro präglas av sänkt självkänsla, lägre social status och försämrad funktion.
• Behandling av tandförluster har stor betydelse för dem som drabbas. Att få behandling för tandförluster innebär på flera sätt en återkomst till normalt liv och ökad livskvalitet.
• Patienter med enstaka tandförluster kan behandlas med tandstödd bro, etsretinerad bro eller implantatstödd krona. Kron- och implantatöverlevnaden* är över 90 procent efter fem år.
• Patienter med mer omfattande tandförluster kan behandlas med tand- respektive implantatstödda broar alternativt med avtagbar delprotes. Omkring 95 procent av implantatbroar kan förväntas finnas kvar efter 5–10 år.
• Patienter som är totalt tandlösa eller tandlösa i överkäken eller underkäken kan behandlas med slemhinnestödda respektive implantatstödda konstruktioner. Patienter med implantatstödda brokonstruktioner har i över 90 procent av fallen kvar sin konstruktion efter fem år. Vid behandling med avtagbara täckproteser stödda på implantat i underkäken finns över 90 procent av konstruktionerna kvar efter fem år.
• Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att avgöra vilken av behandlingsmetoderna som ger bäst resultat estetiskt och funktionellt eller som är mest kostnadseffektiv.
• En praxisundersökning visar att rehabilitering av patienter med tandförluster idag huvudsakligen utförs som fastsittande tand- eller implantatstödd protetik. Implantat beräknas utgöra cirka 18 procent av stöden för fastsittande konstruktioner, registrerade under 2007.

* Överlevnad = sitter kvar i munnen och fungerar.

Till rapporten