Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Starka och svaga bevis – vad är det?
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Medicinska åtgärder ska grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Men forskningsresultat är inte alltid rättvisande. Valet av undersökningsmetod spelar stor roll.
Skillnaden mellan starka och svaga vetenskapliga bevis kan vara avgörande för vårdens kvalitet. God forskning handlar om att besvara en fråga på så säkra grunder som möjligt. Om forskarna inte tar hänsyn till felkällor, till exempel slumpmässiga variationer, eller påverkan av andra faktorer än dem som de är intresserade av, blir bevisföringen svag och den behandling som införs kan vara verkningslös.
Hur ska man som läsare av medicinsk facklitteratur kunna avgöra vad som är starka och vad som är svaga bevis? Det har gjorts flera försök att ta fram skalor som graderar vetenskaplig beviskraft. Clifford Goodman, amerikansk utredare, har på uppdrag av SBU utarbetat en handbok i vetenskaplig litteratursökning. Där redovisas ett exempel på en sådan skala.
– Det finns klara riktlinjer att följa för att få fram säkrare vetenskapliga bevis, säger Clifford Goodman.
– Prospektiva, i förväg planerade, studier är bättre än retrospektiva, där man gör mätningarna i efterhand. Urvalet av försökspersoner bör vara slumpmässigt. Kontrollerade studier, det vill säga sådana som jämför en experimentgrupp med en kontrollgrupp, är bättre än studier som enbart jämför läget före och efter en behandling i en och samma grupp.
– Randomisering – lottning av försökspersoner till behandling eller kontrollgrupp - är också mycket viktigt, fortsätter Goodman. Utan randomisering finns en stor risk att grupperna inte är jämförbara och att slutsatserna blir helt felaktiga.
Stora studier med många försökspersoner är att föredra framför små. Slumpen och okända faktorer kan störa mätningarna i små undersökningar.
Men Goodman tillägger att den vetenskapliga kvaliteten inte bara hänger på metoden. Hur studien genomförs är också viktigt. En noggrant upplagd studie som genomförs slarvigt ger naturligtvis inte tillförlitliga resultat.
– Alla metoder, även de bästa, har sina svagheter. Stora, randomiserade och kontrollerade studier kan inte besvara alla frågor.
– Det är oerhört viktigt att kunna skilja på starka och svaga bevis när man fattar beslut.