Sömnbesvär – psykologisk eller medicinsk terapi till hjälp när egenvård inte räcker

Allt fler drabbas av sömnbesvär eller insomni* – att inte kunna somna, inte sova gott eller att vakna för tidigt. Problemen är vanligare hos kvinnor och äldre.

* Insomni innebär att man inte bara har svårt att somna mer än tre gånger i veckan, eller vaknar under natten mer än tre gånger i veckan, utan också har besvär på dagtid.

Allmänna sömnråd är en vanlig åtgärd. Det kan handla om att sträva efter regelbunden dygnsrytm, undvika mat- och dryckesvanor som stör sömnen och se till att sovrumsmiljön är så bra som möjligt. Men sådana råd räcker inte alltid. SBU har utvärderat den samlade forskningen om metoder som kan användas när egenvård inte hjälper.

Ett bra alternativ är psykologiska behandlingsmetoder. Det finns bevis för att både kognitiv beteendeterapi (KBT) och annan beteendeterapi leder till att patienten somnar snabbare och inte är vaken lika länge under natten. Samtidigt måste fler terapeuter utbildas, om samhället vill satsa mer på psykologiska behandlingsmetoder.

En annan möjlighet är att behandla med läkemedel. Kortvarig behandling med substanserna zolpidem, zopiklon och zaleplon gör att patienten somnar snabbare och totalt sover längre. Sådan behandling innebär dock en viss risk för biverkningar och beroende, det senare särskilt för personer som redan har en beroendesjukdom eller psykisk sjukdom.

Efterfrågas mer

Komplementär- och alternativmedicinska metoder, som örtmediciner, akupunktur och yoga, efterfrågas alltmer.

Men SBU:s rapport visar att det inte finns tillräckligt med forskning för att man ska kunna bedöma om dessa metoder har effekt.

Var fjärde vuxen

En fjärdedel av den vuxna befolkningen i Sverige har problem med sömnen, enligt SBU:s kartläggning. En av tio som har sömnbesvär påverkas negativt även på dagen. Det är vanligt att sömnproblemen har andra bakomliggande orsaker, till exempel depression.

För att få en uppfattning om hur sömnbesvär hos vuxna utreds och behandlas skickade SBU ut en enkät till 600 allmänläkare. Enkäten visar att en stor del av patienterna behandlas med läkemedel, trots att läkarna själva anser att beteendeterapi skulle ha bättre långsiktig effekt. En förklaring kan vara att tillgången på terapeuter som kan ge KBT är mycket begränsad och ojämnt fördelad över landet.

Bland äldre personer kan både sömnbesvären i sig och läkemedelsbehandlingen öka risken för fallolyckor. När läkemedel används rekommenderas kortvarig behandling, men studier av läkares förskrivning visar att många människor, särskilt äldre, får behandling under lång tid. En tidigare rapport från SBU om äldres läkemedelsanvändning, har också påtalat risken med sömnmediciner för äldre. Exempelvis kan bensodiazepiner (som diazepam, nitrazepam och flunitrazepam) vara olämpliga för äldre som har många samtidiga sjukdomar.

Mycket att vinna

Om sömnbesvären blir långvariga kan det få betydande konsekvenser för hälsa och livskvalitet hos den som drabbas. Det kan till exempel vara svårt att sköta sitt arbete och att umgås med andra. Därför finns det mycket att vinna på framgångsrik behandling och förebyggande åtgärder.

Bättre praxis

Rapporten ringar in några möjliga förbättringar av praxis:

• När läkemedel används bör man i första hand välja preparat som är bevisat effektiva.
• Ökat utbud av psykologiska behandlingsmetoder som KBT.
• Bättre planering och uppföljning av behandlingen, särskilt för äldre patienter.

Det är viktigt att gå igenom tänkbara orsaker, och att följa upp hur behandlingen påverkar den enskilda patientens funktionsförmåga under vaken tid.

SBU pekar också på kunskapsluckor när det gäller problem med sömnen. Eftersom orsakerna till sömnbesvär är så skiftande, behövs mer kunskap bland annat om hur behandlingen bäst anpassas till enskilda patienter och patientgrupper. [CW]

Slutsatser

• När man väljer att behandla sömnbesvären med läkemedel är det angeläget att förskrivaren i första hand väljer preparat som är dokumenterat effektiva. Kortvarig behandling med zolpidem, zopiklon och zaleplon – substanser som är besläktade med bensodiazepin – medför jämfört med placebo att patienten somnar snabbare och får längre total sömntid. Sådan behandling innebär en viss risk för biverkningar. Risken för utveckling av beroende är större för individer som redan har annan beroendesjukdom eller psykisk sjukdom.
• Psykologiska behandlingsmetoder i form av kognitiv beteendeterapi (KBT) och annan beteendeterapi leder till att patienten somnar snabbare och inte är vaken lika länge under natten. Även sömnkvaliteten blir bättre. Om man vill satsa mer på psykologiska behandlingsmetoder förutsätts att fler terapeuter utbildas.
• Såväl sömnbesvären i sig som läkemedelsbehandling av dessa kan öka risken för fallolyckor hos äldre. Det vetenskapliga underlaget är dock otillräckligt för att bedöma dessa riskers storlek och inbördes samband.
• Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av alternativa och komplementära metoder för behandling av sömnbesvär. Tillgängliga studier är få och av bristfällig kvalitet. Detta gäller såväl medikamentella metoder (valeriana och olika örtmediciner) som andra metoder (akupunktur, yoga, m m).

Till rapporten Behandling av sömnbesvär hos vuxna – en systematisk litteraturöversikt (2010)