Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Smärta – SBU granskar behandlingar mot långvarig smärta
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Långdragna smärtproblem präglar tillvaron för en stor del av befolkningen. För dem som inte har kunnat få god hjälp från sjukvården står rader av oseriösa behandlare redo att slå mynt av lidandet, säger överläkare Märta Segerdahl. Hon ingår i den projektgrupp som just nu granskar delar av det brokiga utbudet av smärtbehandlingar.
Kontinuerlig eller återkommande smärta som har varat längre än 3–6 månader är vanligt – men exakt hur vanligt är oklart. Uppgifterna varierar kraftigt mellan olika undersökningar.
– Siffrorna beror delvis på hur frågan ställs, men minst var femte person mellan 18 och 75 år lever med långvarig smärta, och ungefär var tredje har så intensiva besvär att livsföringen påverkas, säger Märta Segerdahl, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, och ledamot av SBU:s projektgrupp.
Livskvaliteten hos personer med långvarig smärta har visats vara lägre än i de flesta andra patientgrupper. Sambandet mellan långdragen smärta och både sjukskrivningar och förtidspensioneringar är också tydligt.
Att smärtlindring är en viktig fråga för sjukvården märks även i den kliniska forskningen – en brittisk översikt från 1997 fann över 15 000 randomiserade studier av smärta och över 150 systematiska översikter av behandling av kroniska smärttillstånd.
– Frågan är bara om de många studierna besvarar de viktigaste frågorna: hur patienterna påverkas av sina besvär och vilka behandlingsmetoder som ger den bästa hjälpen, säger Märta Segerdahl.
– I dag präglas valet av behandlingsmetod av stor osäkerhet. Många av patienterna har fått prova olika behandlingsalternativ utan att vården ens har försökt slå fast vilken typ av smärta det rör sig om, säger Märta Segerdahl.
Osäkert värde
Och utbudet av metoder är stort – allt från olika läkemedel, rehabiliteringsprogram och samtalsterapier till sjukgymnastiska metoder, livsstilsförändringar och alternativmedicinska metoder.
– Vissa metoder är väldokumenterade, men det förekommer också många behandlingar av osäkert värde – både läkemedel och andra metoder.
Att utvärdering behövs råder det därför inget tvivel om, anser Märta Segerdahl. Men hon medger att uppgiften är en utmaning.
Svårt att mäta
– Smärtupplevelser är svåra att mäta på ett rättvisande, precist och standardiserat sätt. Smärtforskarna har prövat många olika skattningsinstrument.
Det kan vara numeriska skalor som översätter smärtan till siffervärden, eller så kallade kategoriskalor som beskriver smärtans svårighetsgrad och karaktär i ord. Vissa forskare använder hellre skalor som avser graden av smärtlindring än graden av smärta.
Viktiga, men mer indirekta mått på behandlingsresultatet kan också vara förbättrad livskvalitet och funktionsnivå eller återgång till arbete och skola. Och när det gäller icke-farmakologiska behandlingar kan minskat behov av smärtstillande läkemedel vara ett relevant mått på behandlingseffekt.
Livssituationen
Men SBU-projektet handlar inte enbart om vilka behandlingar som fungerar bäst. Gruppen ska också försöka belysa hur långvarig smärta påverkar människors livssituation. En kartläggning som Socialstyrelsen gjorde 1994 visar att nio av tio personer med sådana besvär hade haft kontakt med sjukvården under det senaste halvåret – var fjärde person mer än fem gånger - utan att ha fått den hjälp de ville ha.
– Smärtan syns ju inte utanpå så det är lätt att känna sig misstrodd och hamna i en ond cirkel. Man kanske byter från den ena behandlingen till den andra, eller söker ständigt nya läkare.
Bemötande granskas
– Vi vet att smärta kan hänga samman med andra hälsoproblem. Personer med kronisk smärta har oftare även kroppsliga symtom, depression och oro. Betydelsen av vårdens bemötande av de här patienterna är något som vi också granskar i projektet.
Märta Segerdahl hoppas att utvärderingen leder till både bättre behandling och ökad förståelse för den här patientgruppen. Rapporten, som rör långvariga smärtproblem men inte cancerrelaterad smärta, ledgångsreumatism eller migrän, beräknas bli klar under våren 2006.
Projektledare: Susanna Axelsson