Skulle vi inte förstå vårt eget bästa?

Varför väcker debatten om förebyggande insatser så starka känslor? En orsak kan vara underliggande skillnader i politisk uppfattning och människosyn.

Kritiska röster kallar det för "hälsofascism" och "paternalism", när samhället och sjukvården försöker förbättra människors hälsa. Begreppen är tillspetsade men talande – de speglar att inställningen till förebyggande hälsovård hänger samman med vår ideologi och människouppfattning.

Vilket ansvar anser du själv att samhället, sjukvården och beslutsfattarna ska ta när det gäller att förebygga sjukdom? Ska de enbart informera om hur vi kan undvika att bli sjuka till exempel på grund av rökning? Eller ska samhället, som en god förälder, aktivt försöka förhindra beteenden som anses vara hälsovådliga och främja sådana som bedöms vara sunda - till exempel genom att lagstifta och använda ekonomiska styrmedel? Till vilket pris? Gränsdragningen blir en ideologisk fråga?

Inställningen till förebyggande arbete är också beroende av synen på människans inre egenskaper. Tror du att människan huvudsakligen är en rationell varelse som fattar medvetna beslut, då är du troligen optimistisk när det gäller effekterna av kunskapsspridning och informationskampanjer. Anser du däremot att människor sällan förstår sitt eget bästa och beter sig ansvarslöst när det gäller sin hälsa, då är du kanske mer positiv till lagstiftning och andra styrmedel.

Här finns självfallet inget "rätt" eller "fel". Däremot finns det bättre och sämre förebyggande metoder att välja mellan. Det är det vetenskapliga underlaget för dessa metoder som SBU utvärderar, som en grund för politiska beslut. Sedan är det politikernas och andra beslutsfattares ansvar att faktiskt utnyttja kunskaperna.

Ragnar Levi