Skolbarn – viktigt följa upp effekterna av program mot psykisk ohälsa

För att försöka motverka psykisk ohälsa hos barn och unga används allt oftare särskilda åtgärdsprogram, både inom skolan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Men bara ett fåtal har stöd av forskning som visar att insatserna förebygger ohälsa, visar SBU:s granskning. Många av undersökningarna har dessutom genomförts i andra länder, och det är oklart om programmen fungerar under svenska förhållanden. Det är sannolikt att effekten varierar med sociala och kulturella sammanhang.

Oprövade

Av det hundratal program som används i Sverige, har inget prövats i någon randomiserad studie med minst sex månaders uppföljning. Det behövs sådana studier som styrker att de program som används har förebyggande effekt även i svensk miljö och att de inte medför risker.

I några program kan normbrytande beteenden öka när ungdomar som är utagerande träffas i grupp. Programmens kostnader och effekter behöver också jämföras.

– SBU:s översikt skiljer sig från andras genom att vi enbart granskar insatsernas förebyggande effekt, säger professor Anders Hjern, barnepidemiolog och en av experterna i SBU:s projektgrupp.

– Tidigare systematiska utvärderingar på det här området har främst gällt behandling. Då har man studerat åtgärder för barn som redan har betydande psykiska problem.

Förhindra problem

Men SBU ställde frågan om programmen kan förhindra att problemen uppstår.

– Det är därför vi kräver minst sex månaders uppföljning och sållar bort studier  av barn med psykiatriska diagnoser, förklarar Hjern.

– I vårt land är psykisk ohälsa ett av de viktigaste folkhälsoproblemen hos barn och unga. Så det är angeläget att samhället väljer förebyggande program som har dokumenterat positiv effekt. [RL]

SBU:s slutsatser

• Av 33 bedömda standardiserade och strukturerade insatser (program) som syftar till att förebygga psykisk ohälsa hos barn har sju ett begränsat vetenskapligt stöd i den internationella litteraturen. Det är föräldrastödsprogrammen Incredible Years, Triple-P, familjestödsprogrammet Family Check Up samt skolprogrammen Good Behavior Game, Coping Power, Coping With Stress och FRIENDS. Effekterna är med få undantag små. Studierna är utförda i andra länder.
  
  Eftersom effekterna sannolikt varierar med sociala och kulturella sammanhang är det oklart i vilken utsträckning som programmen kan överföras till Sverige med bibehållen effekt. Programmen kan också behöva anpassas så att de överensstämmer med svenska värderingar och syn på barns rätt.
• I Sverige används ett hundratal olika program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, i huvudsak av utagerande typ. Inget av dem har utvärderats i Sverige i randomiserade studier med minst sex månaders uppföljning. 
  
  Programmen De Otroliga Åren (översatt från Incredible Years), Triple-P och Family Check Up har enligt internationella studier begränsat vetenskapligt stöd för förebyggande effekt. 
  
  Programmen KOMET, COPE, SET, StegVis, Beardslee’s familjeintervention, Connect och DISA har undersökts i minst en kontrollerad studie vardera men har inte tillräckligt vetenskapligt stöd för förebyggande effekt. 
  
  Övriga program som används i Sverige är inte vetenskapligt utprövade som preventionsprogram.
• Program som bygger på att ungdomar med utagerande problem träffas i grupp kan öka risken för normbrytande beteenden. Andra negativa effekter för såväl program för utagerande som för inåtvända problem är tänkbara men ofullständigt belysta.
• Det behövs randomiserade studier som undersöker om de program som används har förebyggande effekt i svenska populationer och inte medför risker. Det behövs också hälsoekonomiska studier som undersöker om programmen är kostnadseffektiva.

Läs rapporten Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn – en systematisk litteraturöversikt (2010)