Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Självskada – ändrad attityd i vården kan vara första steget mot bättre hjälp
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Många med självskadebeteende har svårt att söka hjälp. De känner sig varken sedda eller kunnigt och respektfullt bemötta av personal som egentligen skulle kunna vara ett stöd. Om vården i stället lyckas skapa ett förtroendefullt samarbete kan det bli möjligt att komma ifrån självskador som ett sätt att reglera plågsamma känslor och straffa sig själv.
Personer med självskadebeteende efterlyser ett stödjande och lyssnande förhållningssätt från vården. I dag upplever många ett helt annat bemötande, enligt SBU:s genomgång av forskningen på området.
Studier i olika europeiska länder, däribland Sverige, visar att vuxna som kommer till vården uppfattar att personalen dömer, inte lyssnar och inte har tillräckliga kunskaper i psykiatri och om självskadebeteende.
Personer med självskadebeteende uttrycker att de sällan erbjuds möjlighet att delta i vårdplaneringen, att kontinuiteten brister i fråga om behandlingsplaner och bemanning samt att vården saknar meningsfullt innehåll.
Upplevelserna är inte bara ett kortsiktigt problem – de kan också fortsättningsvis ha betydelse. En bra kontakt som präglas av medinflytande, kontinuitet och respekt kan vara avgörande för personer med den här typen av problem, konstaterar SBU i sin granskning.
I tillspetsade situationer där omgivningen måste sätta gränser eller vidta tvångsåtgärder för att förhindra ännu värre skador krävs det en förtroendefull kontakt för att åtgärderna inte ska uppfattas som straff. Det är viktigt att den typen av åtgärder förklaras av personalen på ett respektfullt sätt.
Forskningen visar att ungdomar som skadar sig själva ofta upplever att det är svårt att söka hjälp och berätta om problemen för personer som skulle kunna ge stöd. Unga vänder sig oftast till kamrater, samtidigt som de känner att de behöver stöd från vuxna.
Omgivningen kan å sin sida ha svårt att förhålla sig till beteendet, som väcker känslor av misslyckande och maktlöshet. Närstående, som föräldrar och syskon, kan behöva stöd och handledning. Bland personal inom vård, socialtjänst och skola krävs både kunskap om beteendet och ett medvetet stödjande förhållningssätt.
Orsakerna till självskadebeteende kan vara olika och tolkningsmöjligheterna är många. Både vuxna och unga beskriver det som ett sätt att reglera plågsam vrede, ångest, sorg och frustration. Andra ser beteendet som ett slags självbestraffning, och några upplever att det sätter stopp för deras självmordstankar eller -handlingar.
SBU:s granskning är ett regeringsuppdrag som har genomförts på förfrågan av det nationella självskadeprojektet.