Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Sila mygg men svälja kameler
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
När vår gamla diskmaskin drog sin sista suck häromveckan, gick jag en runda till några vitvarubutiker för att hitta en ny.
På nästan alla maskiner fanns en tydlig varudeklaration. Expediten berättade att det är en särskild märkning som görs av Konsumentverket, som testar produkterna i eget laboratorium. Märkningen finns också för kylskåp, frysskåp, tvättmaskiner och torktumlare. Maskinerna indelas i klasser, allt efter testresultat. Energiförbrukning, diskeffekt, volym, vattenförbrukning, tvätt- och centrifugkapacitet, bullernivå – allt undersöks. Imponerande.
När det gäller något så viktigt som behandlingsmetoder i vården finns det däremot inte alltid systematiskt utförda tester. Som så ofta framgår av SBU:s rapporter, till exempel rapporterna om astma, magont och ryggont, och som Jan Adolfsson skriver i sin artikel på sidan 22 i detta nummer, finns det gott om svarta hål i forskningen om nytta, risker och kostnader som rör sjukvårdens metoder. Men inte ställer vi högre krav på diskmaskiner än på metoder för diagnostik och behandling av sjukdom?
Jämförelsen är djupt orättvis. Vården är så oerhört mycket mer komplicerad. Det är så mycket lättare att testa effekten av en hushållsapparat än av en behandlingsmetod. Å andra sidan är vår hälsa så mycket viktigare för oss än vad våra hushållsmaskiner presterar.
Kanske väcker ändå jämförelsen en viktig fråga: Är det rimligt att så många behandlingsmetoder kan spridas och användas i svensk sjukvård utan att utvärderas systematiskt – utan att vi vet om de är bättre för patienten eller mer kostnadseffektiva än andra alternativ?
Faktum är att nya operationsmetoder, nya diagnostiska metoder och andra insatser kan börja användas i rutinsjukvård och tandvård utan några som helst krav på vetenskaplig uppföljning av nytta, risker och kostnader.
För läkemedel är utgångsläget annorlunda. Här finns till och med en lagstiftning som kräver kliniska prövningar innan medlen godkänns. Prövningarna gäller visserligen bara vissa sjukdomar och vissa indikationer. Det finns många exempel på läkemedel vilkas användning tänjs och vidgas till områden där studier saknas. Men ändå.
Om vi krävde ett lika fylligt underlag när vi ska välja behandlingsmetod som när vi väljer hushållsmaskin så skulle vi komma långt. Då skulle det stå klart att vi bryr oss mer om liv och hälsa än om rena tallrikar.
Ragnar Levi
Redaktör