SBU om neuroleptika: Bör reserveras för psykos

– Jag blev spontant glad när jag såg att SBU hade lagt ner arbete på att utvärdera det här området, säger Ove Eriksson, psykiatriöverläkare inom den integrerade öppen- och slutenvården i södra Stockholm. 

Han anser att rapporten behövs i den kliniska verksamheten, inte bara inom psykiatrin.

– SBU-rapporten blir både en inspiration till bättre användning av neuroleptika i allmänhet och en bekräftelse på att man bör vara restriktiv med sådana mediciner i vissa patientgrupper.

Huvuddragen i rapportens slutsatser, som bygger på en kritisk analys av forskningen på området, är följande:

Neuroleptika är en mycket värdefull behandling vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd hos framför allt personer som är yngre än 65 år och som inte har haft sjukdomen under längre tid.

Den vetenskapliga dokumentationen visar att omkring en tredjedel av patienterna med schizofreni kan beräknas bli symtomfria, en tredjedel blir bättre, medan en tredjedel inte alls påverkas positivt av behandlingen.

Avvakta första gången

Nuvarande kunskaper pekar på att när en patient insjuknar i psykos för första gången, bör man försöka avvakta med neuroleptika under ungefär en vecka. Den tiden behövs för att observera och diagnostisera tillståndet, och för att bedöma graden av spontan förbättring.

Beslutet att ge neuroleptika till en patient första gången bör fattas av psykiatrisk specialist, respektive barnpsykiater när det gäller barn och ungdomar.

Lägsta effektiva dos av etablerade standardpreparat ska användas. Det finns inget vetenskapligt stöd för generell behandling med höga doser, eftersom effekten mot psykos kan uppnås redan vid relativt måttliga doser.

Neuroleptikabehandling vid schizofreni bör kombineras och samordnas med andra åtgärder som inbegriper patientens hela familj samt socialt, psykologiskt och psykoterapeutiskt stöd. Forskningen visar att det dels kan förbättra prognosen i flera avseenden, dels minska behovet av neuroleptika och därmed risken för biverkningar.

Medlen ger ofta allvarliga och ibland bestående biverkningar och ska därför förbehållas patienter med svåra psykotiska tillstånd. Oroliga gamla och åldersdementa ska inte behandlas med neuroleptika - utom då de har framträdande psykotiska symtom. Skälet är att symtom som högljutt ropande, kringvandrande beteende och ospecifik oro inte har visats bli bättre av sådan behandling.

Detsamma gäller yngre utvecklingsstörda samt andra barn och ungdomar, med undantag för dem som uppvisar mycket allvarliga störningar vid autism, Tourettes syndrom och schizofreni.

Inte mot störd sömn

Det finns inte heller vetenskapligt stöd för att ge neuroleptika vid sömnstörning, ångest, depression, delirium tremens eller heroinavgiftning. De marginella fördelarna med behandling kan inte motivera risken för betydande biverkningar.

I Sverige sker en betydande förskrivning av neuroleptika på indikationer där det saknas vetenskapligt underlag om fördelar för patienten. Det gäller främst förskrivningen för andra indikationer än psykoser och framför allt inom äldrevården.

Vid psykos används ibland högre doser än nödvändigt. Sådana doser förskrivs fortfarande trots att de inte har visats ge bättre effekt än standarddoser.

Medicinska risker

Vidare har nya och dyrare preparat utan säkerställd bättre effekt eller färre biverkningar kommit att användas i ökande utsträckning, vilket medför både medicinska risker och misshushållning med resurser.

Därför finns det starka skäl för både ansvariga myndigheter och den psykiatriska professionen att aktivt sprida dessa kunskaper. Resultaten måste genom efterutbildning förankras särskilt inom psykiatri, allmänmedicin och geriatrik.

I dag förskrivs neuroleptika avsevärt oftare i vissa län än i andra. Den stora variationen i praxis inom landet bör kunna minskas avsevärt när kunskaperna börjar tillämpas bredare.

Nya medel måste testas

Det är angeläget att utveckla nya läkemedel mot psykos med bättre effekt och utan hämmande och rörelsepåverkande biverkningar. Nya medel måste testas och jämföras med konventionella preparat i kontrollerade kliniska prövningar. Såväl effekter och säkerhet som ekonomiska aspekter måste studeras. Det behövs ett nätverk inom psykiatrin för att kunna genomföra sådana studier snabbt och effektivt.

Det finns behov av att undersöka hur neuroleptika bäst kombineras med andra behandlingsformer och organisationsmodeller. Troligen krävs det också mer kunskap om psykosernas uppkomstmekanismer för att kunna förbättra behandlingen.

Eftersom psykoser är vanliga och har allvarliga följder för både patienter och anhöriga måste behovet av grundforskning och tilllämpad klinisk forskning betonas mer på området. Hälso- och sjukvårdsforskning som kan utveckla och förbättra vårdorganisationen är särskilt viktig, heter det i rapporten.