Samma resultat publiceras flera gånger

Mellan 10 och 25 procent av den biomedicinska litteraturen är överflödig, enligt de uppskattningar som har gjorts. Det är inte bara ett slöseri med läsarnas, redaktörernas och fackgranskarnas tid. Det är också ett vetenskapligt problem.

För när flera vetenskapliga artiklar pekar åt samma håll brukar resultaten uppfattas som särskilt säkra. Studierna tycks bekräfta varandra – det visar att resultaten är reproducerbara. Särskilt säkra är slutsatserna om de härrör från olika forskargrupper som har studerat olika försökspersoner vid olika tidpunkter och som ändå har nått samma resultat.

Ger sken av säkerhet

Men om samma data publiceras av flera olika tidskrifter uppstår problem. Det blir svårt eller omöjligt för läsarna att avgöra om det handlar om nya fynd som bekräftar tidigare resultat, eller om det bara rör sig om dubbelpublicering.

De upprepade rapporterna ger sken av att slutsatserna är säkra, också när det bara handlar om en repetition av samma undersökning.

Därför ska forskarna, finansiärerna och tidskrifterna undvika onödig överlappning. Över tre hundra vetenskapliga tidskrifter har antagit den gemensamma policyn att varje undersökning får rapporteras endast en gång. Forskningsresultat som har rapporterats tidigare, eller som har skickats in för publicering till annan tidskrift, ska refuseras. Trots det är dubbelpublicering vanligt.

Ibland publiceras samma data från samma patienter mer än en gång, i vissa fall med helt nya författare. Och det är mycket svårt för läsaren att upptäcka.
En aktuell amerikansk undersökning har studerat hur ofta dubbelpublicering förekommer inom kirurgi. Genom att söka i databasen Medline hittade författarna 660 artiklar som hade publicerats år 1998 i tre ledande tidskrifter: Surgery, The British Journal of Surgery och Archives of Surgery. De hade då sållat bort ledarartiklar, över-siktsartiklar, sammanfattningar, brev och konferensrapporter.

Sökte snarlika artiklar

Varje artikels rubrik och första, andra, respektive sista författarnamn användes sedan för att söka i andra tidskrifter efter snarlika artiklar som helt eller delvis kunde misstänkas vara duplikat. Artiklarnas sammanfattningar jämfördes och om misstanken kvarstod granskades de fullständiga artiklarna tillsammans med utgångsartiklarna för att bedöma graden av upprepning.

Resultatet var slående – av totalt 660 granskade artiklar bedömdes 92 (14 procent) ha gett upphov till 147 misstänkta duplikat. Drygt tre fjärdedelar av de misstänkta duplikaten refererades inte av originalartikeln och två tredjedelar av dem hade publicerats i kirurgiska tidskrifter.

Av de 147 misstänkta duplikaten bedömdes 20 vara säkra fall av dubbelpublicering, 50 klassades som möjliga sådana och resterande 77 som så kallade salamipublikationer, det vill säga del- eller fortsättningsrapporter eller partiella upprepningar.

Vissa artiklar var särskilt populära att upprepa. Fyra av utgångsstudierna hade gett upphov till fyra misstänkta duplikat vardera, och en av studierna hade lett till sex misstänkta duplikat.

Måste vara vaksam

Dubbelpublicering som inte upptäcks därför att författarna inte är desamma, därför att språket är annorlunda eller därför att nya data har lagts till kan också vara ett problem i den typ av systematiska litteraturöversikter som SBU publicerar. Man måste vara särskilt vaksam på att inte ta med ett och samma undersökningsresultat flera gånger.

En välkänd undersökning från 1997 visade att 17 procent av randomiserade studier av ett läkemedel mot illamående efter operation var duplikat. Ingen av rapporterna refererade till originalartiklarna.

Resultatet blev att 28 procent av patientuppgifterna upprepades och att läkemedlets effekt överskattades med 23 procent. Studier som visade större effekt upprepades oftare än andra studier.

I vissa fall kan dubbelpublicering behövas för att ge ökad spridning åt ett viktigt fynd, eller för att göra en förnyad analys av tidigare fynd. Men det måste då framgå tydligt att artiklarna återger tidigare publicerade resultat.

1. Schein M, Paladugu R. Redundant surgical publications: tip of the iceberg? Surgery 2001; 129:655-61.
2. Tramer MR, et al. Impact of covert duplicate publication on meta-analysis: a case study. Brit Med J 1997;315:635-40.