Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.
Så skapas nya patientgrupper
Dela sidan på Facebook
Dela sidan på LinkedIn
Dela sidan på X
Dela sidan via E-post
Friska människor förvandlas till patienter, dyra resurser förslösas, folk blir sjuka av onödig vård. Det är följderna av att lansera nya sjukdomsdiagnoser, skriver David Henry, professor i klinisk farmakologi.
För trettio år sedan polemiserade samhällskritikern Ivan Illich mot att det medicinska etablissemanget höll på att "medikalisera" själva livet, och på 1990-talet myntade medicinjournalisten Lynn Payer begreppet disease mongering, sjukdomslansering, för företeelsen att ständigt tänja gränserna för vad som ska anses sjukt.
Sedan dess har olika former av sjukdomslansering beskrivits. Naturliga faser i livet, som menopausen, framställs som medicinska problem. Lindriga åkommor, som colon irritabile, och riskfaktorer, som högt kolesterol och benskörhet, torgförs som sjukdomar.
Inte ensamma
Läkemedelsbolagen agerar definitivt inte ensamma när de presenterar nya diagnoser. Grävande journalister har avslöjat hur läkemedelsföretag, PR-byråer, läkarsammanslutningar och patientlobbyister går hand i hand för att via medierna sälja sin syn på saken till allmänhet och opinionsbildare.
Trots att intressenterna kommer från olika håll, är agendan ofta gemensam. Den bild som målas upp är att diagnosen är vanlig, allvarlig och behandlingsbar - med ett läkemedel. Social fobi är ett aktuellt exempel, och just nu bearbetas medierna för att uppmärksamma föga kända tillstånd som myrkrypningar i benen, \"Restless Legs Syndrome\", och sexuell dysfunktion hos kvinnor. Och för varje gång känns de överdrivna uppskattningarna av antalet drabbade alltmer trovärdiga.
Bilden färgas
Många av dessa "upplysningskampanjer" – som färgar allmänhetens, journalisternas, vårdgivarnas, företagsledarnas, forskarnas och beslutsfattarnas bild av ohälsa – drivs av marknadsavdelningarna på läkemedelsföretagen - inte av organisationer för folkhälsa. Och det sker i en tid då läkemedelsbolagen kämpar med att vidga eller behålla marknaderna för sina storsäljare, samtidigt som strömmen av nya, äkta innovationer tycks ha sinat.
Ett antal individer kommer att ha stor nytta av att få sin åkomma uppmärksammad. Kanske kan de rent av bli kvitt sina besvär. De gagnas av publiciteten och marknadsföringen. Andra uppfattar kampanjerna på annat sätt. Det som producentnära aktörer betraktar som legitim folkhälsoupplysning om glömda sjukdomar, anser oberoende aktivister vara hänsynslösa försök att skapa marknader för potentiellt farliga läkemedel. Allt beror på perspektivet.
En utmaning
Vilket synsätt man än har, innebär skapandet och säljandet av nya diagnoser en global utmaning för alla som är engagerade i folkhälsofrågor – en utmaning som i sin tur kräver ett globalt gensvar.
Inte förrän det finns ett brett forskningsprogram – och de sociala och politiska reformer som forskningen kan leda till också genomförs och utvärderas - kommer vi att få visshet.
Det är hög tid att vetenskapligt granska lanseringen av nya diagnoser.
David Henry, professor i klinisk farmakologi,
University of Newcastle, Australien
Översättning från engelskan av Kerstin Öjner
Artikeln baseras på Moynihan R, Henry D (2006). The Fight against Disease Mongering: Generating Knowledge for Action. PLoS Med 3(4): e191.