Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Vetenskap & Praxis

Så kan vården förebygga alkoholproblem

Ett enkelt samtal med vårdpersonalen kan vara förhållandevis effektivt när det gäller att hjälpa patienter med begynnande alkoholproblem att sluta dricka. Men hittills har det gått trögt att tillämpa metoden i primärvården.

SBU-rapporten Behandling av alkohol- och narkotikaproblem visar att vården skulle kunna förhindra riskdrickande. Med en metod som kallas mini-intervention kan personer som ligger i riskzonen för ett uttalat alkoholmissbruk motiveras att sluta dricka eller dra ner.

– Sjuksköterskor och läkare kan åstadkomma viktiga förändringar bara genom att först ställa ett fåtal enkla frågor, sedan informera om riskerna, och med empati uppmana, ge råd och motivera personen att minska sitt drickande.

Avgörande frågor

Det säger en av författarna till SBU-rapporten om alkohol- och narkotikaproblem, docent Sven Andréasson, som har granskat forskningen på området. Han är verksam vid Beroendecentrum Nord i Stockholm. 

– Frågor om alkoholvanor är grundläggande i hälso- och sjukvård – i vissa fall är alkoholbruket helt avgörande för patientens hälsa. Trots det är det fortfarande många läkare och sjuksköterskor som drar sig för att ta upp alkoholvanor.

– Somliga diskuterar hellre enbart det symtom som patienten söker för. De kanske tror att de inte hinner prata om alkohol - eller är osäkra på hur de ska hantera situationen om det skulle visa sig att patienten faktiskt dricker för mycket. Hur ska jag formulera mig? Vilka råd ska jag ge? En del känner sig kanske osäkra på om det är vårdens uppgift över huvud taget.

Men enligt Sven Andréasson är alkoholvanor en medicinsk angelägenhet som vårdgivare inte kan ignorera om de vill ge bästa möjliga behandling. 

Blir ineffektiv

– Vid många sjukdomar blir behandlingen ineffektiv eller verkningslös om patienten dricker. Det gäller till exempel högt blodtryck, magbesvär, ryggont eller depression där behandling med så kallade SSRI-preparat är tvivelaktig om patienten dricker. 

Vanliga invändningar mot att rutinmässigt fråga om alkoholvanor är \"jag hinner inte\", \"det hjälper ändå inte\" och \"alkohol är för privat\". Men invändningarna håller inte, menar Sven Andréasson. 

– Samtalet behöver inte ta mer än fem minuter, det är ofta högst relevant och det kräver inte någon avancerad kunskap - en kort utbildning på en till två dagar ger en bra grund. Flera studier visar att patienter faktiskt tycker att det är legitimt för vårdpersonal att fråga om sådant, eftersom de vet att personalen har tystnadsplikt.

Det är också en vanföreställning att personer som dricker för mycket inte lyssnar på goda råd.

– Som vårdpersonal måste vi skifta perspektiv och inte bara tänka på hur svårt det kan vara att hjälpa de mest nedgångna alkoholisterna, säger Sven Andréasson. Ofta handlar det om vanliga människor som dricker lite för mycket och som visst är beredda att lyssna på ett gott råd. 

Ställa öppna frågor

– Men det gäller förstås att använda en samtalsteknik som inte leder till konfrontation, anklagelser eller pekpinnar. I stället ska patienten känna sig inbjuden till att diskutera sin situation. Det är ganska enkelt att lära sig ställa öppna frågor, att lyssna på ett reflekterande sätt, att summera och locka fram argumenten från patienten själv i stället för att predika.

Av tio personer som ges råd och motivation att minska sin alkoholkonsumtion på det sättet kommer minst en person att sluta dricka - eller minska konsumtionen till en riskfri nivå. Det är en betydande effekt jämfört med annat förebyggande arbete.

– Dessutom vet vi att det finns effektiva läkemedel, tillägger Sven Andréasson. Och varje läkare måste känna till remissvägarna för patienter som visar sig vara grava alkoholister – till exempel en specialutbildad sjuksköterska på samma mottagning eller en alkoholklinik.

En ny alkoholstrategi utvecklas nu för brittisk primärvård. Där har man tagit fasta på forskningen som visar att fem till tio minuters strukturerad rådgivning och skriftliga egenvårdsanvisningar ger resultat. Strategin är en del av ett internationellt samarbete mot alkoholproblem lett av Världshälsoorganisationen, WHO. 

Riskdrickande

Det finns ingen vetenskapligt fastlagd definition av riskfylld alkoholkonsumtion. I allmänna ordalag betyder riskdrickande att man vid återkommande tillfällen dricker stora mängder alkohol. I många undersökningar har forskare tillämpat nedanstående gränser där måttlig alkoholkonsumtion anses övergå till att bli riskfylld. 

  • 3 flaskor vin per vecka, eller 9–12 burkar starköl, eller 75 centiliter starksprit, är riskfylld konsumtion för män.
  • 2 flaskor vin per vecka, eller 6–9 burkar starköl, eller 50 centiliter starksprit, är riskfylld konsumtion för kvinnor.

Andra forskare menar dock att riskdrickande börjar vid mindre mängder.

Beroende

Innebär att alkohol har fått en mycket större betydelse i individens liv än tidigare och har lett till betydande funktionsnedsättning eller lidande. Den oftast använda definitionen (ur DSM-4) omfattar sju kriterier. Om tre av dem uppfylls under ett år anses beroende föreligga.

  • behov av allt högre dos för att nå ruseffekt
  • abstinensbesvär när bruket upphör
  • större eller mer långvarigt intag än avsett
  • varaktig önskan, eller misslyckade försök, att minska intaget
  • betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller narkotika
  • viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas
  • fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador

Missbruk

För att missbruk ska föreligga (enligt definitionen i diagnoshandboken DSM-4) räcker det med att ett av följande fyra kriterier uppfylls under ett års tid:

  • upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet
  • upprepad användning av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis vid bilkörning eller i arbetslivet
  • upprepade kontakter med rättsväsendet som en följd av missbruket
  • fortsatt användning trots återkommande problem

Sex steg i en mini-intervention

Information om alkohol (Feedback)
Ge \"feedback\" och information om alkohol i relation till patientens besvär och symtom

Eget ansvar (Responsibility)
Patienten bör själv besluta sig för att minska sitt drickande

Hjälp (Advice)
Stöd beslutet att minska eller avbryta drickandet

Flera behandlingsalternativ (Menu)
Skapa alternativa strategier för att minska drickandet

Medkänsla (Empathy)
Insatserna görs på ett varmt, reflekterande, empatiskt och förstående sätt

Självtillit (Self-efficacy)
Uppmuntra tilltron till egna förmågan och till att ansträngningarna kommer att lyckas