Denna publikation publicerades för mer än 5 år sedan. Kunskapen kan ha förändrats genom att ny forskning tillkommit och att den visar på andra resultat. Det är dock mindre troligt att resultat med starkt vetenskapligt stöd förändras, även om nya studier tillkommer.

Vetenskap & Praxis

Så används evidens om depression

I Motala ska en checklista med tio punkter ge patienter med depression bättre behandling. En av hörnstenarna är SBU:s rapport från 2004. Liknande förbättringsarbete bedrivs nu på många håll i landet.

– Depression är en av de vanligaste diagnoserna hos våra patienter - självklart ett angeläget behandlingsområde att utveckla, säger överläkare Bjarne Olinder vid Psykiatriska kliniken i Motala.

Han ingår i ett medarbetarteam som driver utvecklingen av depressionsvården. Teamet har satt upp en punktlista som ska följas vid all depressionsbehandling inom den psykiatriska öppenvården. Sedan ska mätningar i patientdatabasen visa vad som faktiskt blir gjort.

– Hittills har vi inte mätt kvaliteten på det här området och vet därför inte om alla får likvärdig vård. Det vill vi ändra på, säger Bjarne Olinder.

Nya rutiner

Den nya 10-punktslistan ska vara en minsta gemensam nämnare för behandlingen. Bland punkterna finns både "gamla" rutiner som nu har fästs på papper och nya som införs.

I ett första steg har programmet introducerats inom den öppna psykiatrin i Motala. Rutinerna ska sedan spridas i klinikens hela geografiska område - Motala, Mjölby, Boxholm, Vadstena och Ödeshög. Samtidigt har också ett vårdprogram för depressionsbehandling tagits fram i västra Östergötland.

– SBU-rapporten om depressionsbehandling har varit en viktig kunskapskälla i båda fallen, säger Bjarne Olinder.

Egenbedömning

En nyhet som nu införs vid Motalakliniken är att symtomen och deras inverkan på vardagslivet skattas rutinmässigt. Vid det första besöket ber doktorn patienten att fylla i formuläret "Psykiatrisk egenbedömning". Formuläret bygger på MADRS-skalan för självskattning och mäter graden av ångest, depression och tvång. Inom sex veckor ska en ny egenbedömning göras för att kunna följa effekten av behandlingen.

– Systemet med självskattning har tagits väl emot av både behandlare och patienter. För patienterna blir det mer tydligt att vi tar deras uppfattning på allvar, säger Bjarne Olinder.

Checklistan fastslår också att en vårdplan alltid ska upprättas och följas upp inom tre månader.

– Vi sätter upp konkreta mål för behandlingen så att vi kan se om de uppnås. Det kan också hjälpa oss att avgränsa behandlingstiderna så att vi kan ta emot nya patienter, säger Bjarne Olinder.

Patientdatabasen har utvecklats så att det går att följa i vilken utsträckning den nya checklistan följs. Projektteamet tycker att förändringsprocessen flyter på bra.

– Alla vet att det finns evidens bakom de punkter vi tagit med och det gör det enklare att genomföra förändringarna.

Vetenskapligt stöd

I rapporten om depressionsbehandling identifierade SBU en rad problem och lyfte fram de åtgärder som det finns vetenskapligt stöd för. Sedan dess har lokalt och regionalt utvecklingsarbete för att förbättra depressionsvården startat på olika håll i Sverige.

Förändringsarbetet genomförs bland annat inom ramen för det nationella projektet "Lära att läka", som drivs av Qulturum i Jönköping. Deltagande team finns på olika platser i landet. Motalateamet är ett av dem. Ett annat team finns i  Vaggeryds primärvårdsområde i Jönköpings läns landsting. Här väckte SBU-rapporten om depressionsbehandling en stark önskan att förändra.

– Rapporten visar att primärvården inte fångar upp tillräckligt många av de patienter som har en lätt till måttlig depression, berättar Maj-Inger Elf-Åberg, kurator vid Vaggeryds vårdcentral och medlem av det lokala projektteamet.

Misstanke stärktes

Statistik ur journalsystemet stärkte misstanken att många depressioner missas även i Vaggeryd. Andelen patienter med diagnosen depression var mycket lägre än vad man utifrån epidemiologiska studier kan förvänta. Ett annat problem var att det vårdprogram som hade utvecklats för primärvården i Jönköpings läns landsting, för vuxna med depression, följdes bara delvis.

Utvecklingsarbetet i Vaggeryd syftar till att tillämpa vårdprogrammet och att förbättra vården. Fler av de patienter som har depression ska identifieras och få hjälp. Med utgångspunkt i vårdprogrammet och SBU-rapporten har teamet på ett A4-blad sammanfattat de rutiner som primärvården ska arbeta efter.

– Tjocka rapporter blir lätt liggande i bokhyllan. Vi valde att göra ett enda blad som delas ut till alla behandlare, säger Maj-Inger Elf-Åberg.

Utvecklingsarbetet pågår och resultaten kommer, liksom i Motala, att mätas med hjälp av journaldatabasen.

Ytterligare ett exempel på lokalt förbättringsarbete finns vid Kolmårdens vårdcentral i Östergötland.

– Vi arbetar på flera fronter med hela processen kring patienter med depression och annan psykisk ohälsa, säger Kjell Olofsson, distriktsläkare vid vårdcentralen.

Diagnosen depression måste ställas på en tydligare grund, kriterierna för vem som ska få läkemedel respektive vem som ska erbjudas samtalsbehandling måste bli tydligare, och uppföljningen av medicinering måste bli bättre. Budskap som SBU framhöll i sin rapport.

– Rapporten är ett bra stöd för oss i förbättringsprocessen, säger Kjell Olofsson.

Kolmårdens vårdcentral har genomfört en utbildningsserie om psykisk ohälsa, riktad till alla medarbetare och fler utbildningar planeras.

Hjälp i diagnostiken

– Vi har också infört skattningsskalor som ett hjälpmedel i diagnostiken, och börjat med behandlingskonferenser där läkare och samtalsbehandlare träffas för att diskutera patienterna.

Besöksmätningar görs med hjälp av databasen. Samarbete med den psykiatriska kliniken i Norrköping har inletts och gruppverksamhet för personer med psykisk ohälsa planeras. Kjell Olofsson är övertygad om att det breda arbetet med många olika typer av insatser ger god och hållbar effekt.

– Medarbetarnas kunskap om och engagemang för patienter med psykisk ohälsa ökar. På sikt tror jag att allt detta leder till bestående förbättringar av behandlingsarbetet.

Helene Wallskär