Risker missbedöms på grund av irrationella faktorer

Hälsorisker uppfattas på skilda sätt av olika människor. Experters syn på hoten mot folkhälsan kan till exempel skilja sig väsentligt från allmänhetens och beslutsfattarnas uppfattning.

Riskforskarna hävdar att hotupplevelsen är subjektiv på samma sätt som upplevelsen av buller eller värme.

Den yttre verkligheten, som kan beskrivas i decibel, celsiusgrader eller sannolikheter stämmer inte alltid med vår egen upplevelse. Vi tolkar omgivningen subjektivt på basis av våra kunskaper, minnen, känslor och personliga erfarenheter.

Ledande riskforskare

En av världens ledande riskforskare är den amerikanske psykologiprofessorn Paul Slovic. Han är verksam vid University of Oregon och utnämndes i oktober 1996 till hedersdoktor vid Handelshögskolan i Stockholm.

Enligt Paul Slovic är vår riskuppfattning känslomässigt färgad och lätt att påverka. Forskningen ger många exempel.

– Om vi får veta att risken att dö i förtid är tre procent vid en viss behandling så ger det en helt annan upplevelse än att chansen att överleva är 97 procent. Fenomenet kallas "framing".

Chans eller risk

– När en viss statistisk sannolikhet uttrycks som en chans till något önskvärt upplever vi ett mindre hot, än om samma förhållande presenteras som en risk för något som vi vill undvika, säger Paul Slovic.

Ett intressant exempel på framing finns i den medicinska litteraturen.

Undersökningen gällde val av behandling mot lungcancer. Försökspersonerna, däribland läkare, utsattes för ett hypotetiskt val mellan olika behandlingsalternativ. Ett och samma alternativ presenterades med olika framing – 90 procents överlevnad respektive 10 procents dödlighet.

Alla grupper – även läkare – föredrog 90 procents överlevnad framför 10 procents dödlighet.

Mer önskvärd

– Ett annat exempel på framing är att en minskning från 10 till 5 döda uppfattas som en mer önskvärd förändring än en minskning från 1087 till 1082 döda – trots att antalet räddade liv ju är detsamma.

Det är inte bara sättet att presentera sannolikheter som påverkar vår riskuppfattning.

– Sensationella, dramatiska händelser, till exempel naturkatastrofer, uppfattas i allmänhet som mer riskfyllda än de i själva verket är. Sådana risker överskattas, medan vanligare och mindre uppseendeväckande risker, som till exempel diabetes, ofta underskattas.

En möjlig förklaring är att vi har lättare att föreställa oss de dramatiska riskerna och därmed upplever dem som allvarligare.

Konkreta risker

Konkreta risker väcker ofta mer intresse och upplevs som mer hotande än abstrakta.

– Om vi till exempel får höra att risken är tre procent att dö i förtid av en viss sjukdom bedömer vi hotet som betydligt mindre än om vi kan föreställa oss följderna för en enda av dessa människor. Konsekvenserna för en grupp påverkar oss inte lika starkt som följderna för en individ.

– En individ kan man känna medlidande med, inte med en siffra.

Det sägs ofta att "statistik blöder inte", och den kunskapen tillämpas exempelvis av reklammakare och massmedier som vill väcka allmänhetens intresse för vissa risker och skapa reaktioner.

I arbetet ingår att vinkla fakta så att de får en personlig prägel och väcker uppmärksamhet. Individer, händelser och platser lockar fler läsare än grupper, processer och allmänna resonemang.

Begriplig statistik

– Massmedierna spelar definitivt en stor roll för vår tolkning av risker, säger Paul Slovic. Jag anser inte att det är fel att de uppmärksammar individer, så länge de samtidigt presenterar begriplig statistik.

Om det stämmer att vår riskupplevelse påverkas av irrationella faktorer, så finns också risken att vi missbedömer behovet av förebyggande insatser.