Prostata – Ojämn praxis vid prostatabesvär kan drabba männens livskvalitet

Hos många män växer prostatan med åren så att den hindrar urinflödet. De får allt svårare att tömma urinblåsan, behöver kissa oftare, får bråttom till toaletten och behöver gå upp flera gånger på natten. Utan behandling är det också vanligt att sexuella funktioner störs, som erektion och ejakulation. När prostatabesvären är påtagliga minskar männens livskvalitet och även deras partner påverkas, enligt en ny SBU-rapport.

Utvärderingen visar att läkemedel överlag har en blygsam effekt på måttliga prostatabesvär, även om vissa män har nytta av dem. Som en inledande behandling vid måttliga besvär är läkemedel ändå ett kostnadseffektivt alternativ, enligt rapporten.

Men för att undvika att mediciner ges i onödan och att annan behandling fördröjs är det viktigt att vården följer upp resultatet hos var och en som får läkemedel, framhåller SBU. Totalt skrevs 42 miljoner dygnsdoser ut under 2009, vilket motsvarar ett års behandling för 115000 män.

Även naturläkemedel används ibland mot symtom på godartad prostataförstoring. Det finns ett visst stöd i vetenskapliga studier för att medlen kan hjälpa, men resultaten är osäkra eftersom de studier som finns är få och relativt små.

Svårare besvär

Operation används framför allt vid svårare besvär. De vanligaste metoderna, TURP (som innebär att vävnad hyvlas bort inifrån urinröret med en liten elektrisk slynga) och TUMT (som utnyttjar mikrovågor), är effektiva och har begränsade biverkningar. TUMT är ett mindre omfattande ingrepp men verkar inte ha riktigt lika god effekt på symtom och urinflöde och behöver oftare upprepas.

Vid sidan av dessa etablerade metoder har det utvecklats flera nya alternativ och förfinade varianter av befintliga tekniker. Förhoppningen är att få lika god effekt som TURP men ännu mindre risk för biverkningar. Exempelvis prövas ännu kraftigare lokal upphettning (vaporisation, förångning) av prostata med elektricitet eller laser. Enligt SBU-rapporten bör sådana metoder prövas inom ramen för vetenskapliga studier, så att effekterna kan utvärderas.

Ojämna rutiner

Praxis spretar när det gäller behandling av godartad pro-stataförstoring med avflödeshinder. Rutinerna varierar avsevärt mellan olika landsting. Bland alla män över 50 år varierade antalet dygnsdoser mellan 18 (Blekinge) och 31 (Värmland). Riksgenomsnittet var 25 dygnsdoser per man.

Fördelningen av ansvaret mellan primärvård och urologisk specialistvård skiljer sig också beroende på lokala resurser och traditioner.

En fråga är om det förekommer överförskrivning i vissa landsting av läkemedel mot symtom på godartad prostataförstoring, främst när det gäller män som är över 80 år gamla. Flest doser till denna grupp skrevs ut i Stockholm, 86 dygnsdoser, och minst i Blekinge, 42 dygnsdoser. Riksgenomsnittet för åldersgruppen var 68. Även om risken för allvarliga biverkningar från dessa läkemedel är relativt låg är det viktigt att till exempel undvika onödigt blodtrycksfall, vilket i sin tur kan leda till fallolyckor bland de allra äldsta. Samtidigt kan det finnas skäl att undvika operation i denna åldersgrupp.

Tydlig information

Många män med prostatabesvär söker inte hjälp. För att de som vill ha behandling ska få bättre kunskap och kunna delta i valet av behandlingsmetod är det viktigt att vården ger saklig och tydlig information om nytta och risk med olika alternativ. Informationsmaterial på olika språk kan vara nödvändigt.

Kostnaderna för vården vid prostatabesvär har sjunkit ef-ter hand, vilket kan bero på en snävare användning av kirurgi, effektivisering eller eventuellt på att andra ingrepp bedöms vara mer angelägna.

SBU:s slutsatser | Godartad prostataförstoring

• Det finns ingen enskild diagnosmetod som kan fastställa att en patient har förstorad prostata som skapar avflödeshinder. Andra diagnoser måste uteslutas, prostatans storlek behöver uppskattas och förmågan att urinera utvärderas. En kombination av flera undersökningsmetoder kan, vid entydiga resultat, med hög sannolikhet visa om det föreligger avflödeshinder eller inte. Vid oklara resultat kan en mer invasiv metod, tryckmätning i urinblåsan, behöva användas.
• Den genomsnittliga effekten av läkemedel är blygsam, även om enskilda patienter kan ha nytta av dem. Dessa kan dock inte identifieras i förväg, varför det är av stor betydelse att noggrant och systematiskt följa upp effekterna av påbörjad medicinering. Det finns också flera naturläkemedel som förefaller ha viss effekt, men underlaget här är mer begränsat. Läkemedel används i första hand för patienter med måttliga besvär.
• Kirurgisk behandling används i första hand för patienter med svårare besvär. Den dominerande metoden är att operera bort prostatavävnad genom urinröret, TURP (transuretral resektion av prostata). Av de mindre invasiva metoderna är behandling med mikrovågor den dominerande, TUMT (transuretral mikrovågsbehandling). Den tycks dock inte vara lika effektiv när det gäller att förbättra symtom och urinflöde. Risken för att ny behandling behövs senare är också större. Nya operativa metoder har utvecklats vid olika centrum med syfte att ge lika goda effekter som TURP, men med något färre biverkningar. Det är angeläget att sådana metoder sprids inom ramen för vetenskapliga studier.
• Studier visar att män med symtomgivande prostataförstoring har minskad livskvalitet och sexuell funktion; även deras partner påverkas av tillståndet. Saklig information inför behandling med läkemedel eller kirurgi ökar individens kunskap och autonomi.
• Behandlingspraxis för godartad prostataförstoring varierar i de olika landstingen och skiljer sig åt när det gäller läkemedelsanvändning, antal operationer och val av kirurgiska ingrepp. Dessa skillnader och de bakomliggande orsakerna behöver analyseras ytterligare.
• Hälsoekonomiska analyser visar att kirurgisk behandling är mest kostnadseffektivt för män med svårare besvär. Läkemedelsbehandling framstår som ett kostnadseffektivt initialt alternativ för de män som har måttliga besvär.

Till rapporten Godartad prostataförstoring med avflödeshinder (2011)