Primärvård – spindel i nätet förbättrar vården för personer med depression

En ny SBU-rapport utvärderar metoder för att främja evidensbaserad behandling av personer som kommer till primärvården med psykiska problem som depression. 

Enligt granskningen finns det vetenskapligt stöd för att en care manager kan förbättra situationen för patienter med depression. En sådan samordnande person har tät kontakt med patienten efter det första läkarbesöket – följer symtomen, ger information om behandling och engagerar patienten i behandlingen. En care manager fungerar också som en länk mellan läkaren och patienterna, till exempel när det gäller att ordna återbesök, kontakta patienter som avbrutit behandlingen och hjälpa till med remisser.

Svensk vård

I studier av care managers har andra insatser gjorts samtidigt, som utbildning av personalen. Slutsatserna grundar sig på amerikanska undersökningar, och det vore angeläget att undersöka effekterna i svensk sjukvård, framhåller SBU.
Kraven ökar på att vården ska erbjuda evidensbaserad behandling. Samtidigt visar internationell forskning att det ofta går för långsamt att införa nya riktlinjer. Många patienter får inte behandling som stämmer med bästa tillgängliga kunskap. Därför finns det stort intresse för att hitta metoder som bidrar till att evidens kommer till användning i vården. [AB, RL]

Om rapporten

Implementeringsstöd för psykiatrisk evidens i primärvården (2012).

Projektledare SBU: Agneta Pettersson, pettersson@sbu.se.

Detta skall inte synas

Slutsatser

• Att förstärka primärvårdsorganisationen med en för uppgiften speciellt tränad yrkesperson, t ex en sjuksköterska (i studierna benämnd care manager), som ansvarar för stöd och kontinuerlig kontakt med patienter med depression, och kombinera detta med andra åtgärder, t ex utbildning av vårdteamet och återkoppling av patientdata till behandlande läkare, är en effektiv implementeringsstrategi. Läkarnas förskrivning av antidepressiva läkemedel blir mera adekvat och patienternas symtombörda minskar. Effekterna kvarstår i minst sex månader efter avslutad intervention. Det går inte att bedöma om effekterna kvarstår längre eftersom det finns för få studier som har upprepade mätningar. Insatsen är kostnadseffektiv. Det är angeläget att utvärdera modellen med care manager för patienter med depression i svensk primärvård.
• Kort utbildning som enda åtgärd för att stödja följsamhet till riktlinjer och evidens för depression påverkar inte allmänläkarnas diagnostiska eller kommunikativa förmåga och inte heller patienternas symtombörda. Utbildning som enda åtgärd är därmed inte heller kostnadseffektiv.
• Kort utbildning som enda åtgärd för att stödja följsamhet till riktlinjer och evidens om handläggning av riskbruk av alkohol påverkar inte patienternas alkoholvanor. Det går inte att bedöma om utbildning påverkar läkarnas handläggning eftersom resultaten av studierna är motstridiga.
• Det går inte att bedöma effekter av andra enskilda implementeringsstrategier som t ex utbildningsbesök (academic detailing), återkoppling, påminnelser och audit, som syftar till att förändra läkarnas beteende för att stödja följsamhet till evidens och riktlinjer om depression, ångest, riskbruk av alkohol samt om långtidsbruk av bensodiazepiner i primärvården eftersom det finns för få studier med tillräcklig kvalitet.
• Det saknas studier som undersöker effekter av ekonomiska incitament som metod för att stödja evidens och riktlinjer för depression, ångest, riskbruk av alkohol samt långtidsbruk av bensodiazepiner i primärvården.
• Effekten av implementering är beroende av var den sker (kontext) och hur förändringsprocessen ser ut. Därför bör studier och systematiska översikter kompletteras med metodik som belyser kontextuella faktorer och implementeringsprocessen.

Detta skall inte synas