Porträttet: Kerstin Wigzell – Generaldirektör med kunskapsbegär

Förra året fick vi en ny chef för Sveriges hälsa. Likt Vaxholmsbolaget känner hon sitt arbetsfält i grunden. Redan när Kerstin som 22-åring började som socialarbetare hade hon två barn och hade både hunnit hoppa av skolan och börjat plugga på nytt. Efter 7–8 år på socialbyråer, ungdomsmottagningar, narkomanvårdsbyråer i nära arbete med människor som behövde social hjälp, övergick hon till att bli socialutredare bl a för Solna kommun, Kommunförbundet, Handikapprådet, Socialstyrelsen, Socialdepartementet och Finansdepartementet. Det gav ett brett perspektiv på socialtjänsten, sjukvården, samhället och ekonomin. Samtidigt ökade respekten för djupare kunskap då den behövdes för att kunna bena upp och begripa problemen från grunden.

Målinriktat samarbete

Som GD (generaldirektör) menar Kerstin att Socialstyrelsens roll blivit mer tydlig än tidigare, speciellt riktlinjerna, och den granskande tillsynen och utvärderingen har blivit mer framträdande.

– Men arbetsområdet är jättestort och det finns massor av verksamheter som fortfarande är lite yviga, säger Kerstin.

– Verksamheten är otroligt kunskapsintensiv och komplex och därför måste alla myndigheter som arbetar med vårdfrågor samarbeta bättre.

Hon menar också att många personer inom vården, vare sig de är politiker eller kliniker, har svårt att förstå skillnaderna mellan Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, SBU, Landstingsförbundet, osv. Men en upprustning är redan på gång och det går bra, inte minst med SBU.

–Vi har diskuterat att skriva ett regelrätt samarbetsavtal för ett antal år framåt, där det kan handla om att sätta upp ett gemensamt mål för vad vi vill åstadkomma inom fem år.

Siktar på månen

–Jag är fascinerad av de stränga mått SBU mäter med i sina undersökningar av olika kliniska metoder. Det finns dock en risk att man blir för låst och försiktig i enskilda fall om man helt följer utvärderingarna och då kan det bli svårt att utveckla verksamheten. Men det måste alltid finnas med en slags uppfordran att det ska existera ett vetenskapligt underlag för det man gör. Inget är sant förrän man har evidens för det. Man siktar på månen och når mestadels trädtopparna men ibland når man också månen.

Tänder på kunskap

–Själv använder jag SBU:s tänkande även när vi arbetar med sociala frågor.

Speciellt minns jag när jag just skulle börja på Socialstyrelsen och var inbjuden till SBU:s 10-årsjubileum. Där berättade någon om problemet att 2 000 vetenskapliga artiklar publicerades varje dag inom det medicinska området. När jag hörde det fick jag gåshud för jag tyckte det var så härligt att komma tillbaka till denna kunskapsintensiva verksamhet där det var högt i tak. Jag kom då från försäkringsvärlden där det finns oerhört lite forskning och jag med min bakgrund i den sociala verksamhetsvärlden hade också kunskapsluckorna där i åtanke. Oh, vad härligt tänkte jag!

SBU + SoS = sant

I dag hoppas jag att SBU förhoppningsvis kan svara för expertkopplingen och säga vad som är sant och inte. Tillsammans kan vi formulera frågorna och sen tar SBU reda på svaren, varpå SoS bearbetar detta och producerar budskap och riktlinjer. Säkert kan det bli bättre än de där brödskivorna som har förföljt Socialstyrelsen i långa tider. Det finns ett starkt tryck att vi också ska kunna svara på frågor från politiker, media och andra om nya metoder är bra eller inte. Då vore det oerhört bra om vi kunde ge frågan till SBU för en snabb utvärdering eftersom SBU:s Alert-system börjat komma igång med sina snabbare utvärderingar av nya metoder. Vi själva kan aldrig passa eller säga att vi inte vet utan måste svara på frågan om det nya ska förbjudas eller är ofarligt. Även om man inte kan kräva att alla åtgärder som utförs inom vården ska vara evidensbaserade kan man kräva det mycket mer än vad vi gör i dag. Men samtidigt måste också förnuftet råda. Man kan ju inte lämna en människa att blöda ihjäl för att det ingrepp som krävs inte är evidensbaserat, eller för att det inte är utvärderat med stora kontrollerade och randomiserade undersökningar. Fortfarande får vi lov att luta oss mot beprövad erfarenhet.

Stora pengar kräver kommunal kunskap

Jag vill också att kommunal socialtjänst och hälso- och sjukvård ska baseras på kunskap.

Socialtjänstområdet måste kunskapsbaseras, individ- och familjeomsorgen kostar 23 miljarder om året, äldreomsorgen kostar 60 miljarder! Då finns det skäl att pengarna också används på bästa vis och att man tar reda på vad man får för dem.

När det gäller vårt tillsynsarbete vill jag att vi alltmer går över till insatser som ökar säkerheten genom förebyggande åtgärder. Våra sex regionala enheter sköter den tillsyn som handlar om att följa vetenskap och beprövad erfarenhet. De stora kommande frågorna gäller hur vi ska prioritera eftersom de tekniska möjligheterna blir fler, men pengarna räcker inte till att alla får tillgång till allt det nya, säger Kerstin Wigzell.

Liksom maken Hans – professor och chef för Karolinska Institutet – brinner också Kerstin entusiastiskt för sitt arbete.

Men när Hans blev utnämnd frågade ingen honom om barnen, säger Kerstin, som ofta fått frågan hur man kan kombinera ett intensivt yrkesliv med familj och fyra barn. Men nu är de utflugna och Kerstin kan ge järnet i sitt nya jobb som generaldirektör för ett hälsosammare Sverige.

Intervju: Kjell Lindqvist