Överdrivna undersökningar? Uppföljning av koloncancer efter operation

I officiell statistik inräknas i cancerprevalensen även patienter som fått en cancertumör avlägsnad. Det innebär att sjukvården har ett fortsatt ansvar för dem, vare sig resektionen lyckats eller ej. Patienterna är alltid oroliga för recidiv och behöver därför följas. De kirurger/onkologer som behandlar patienter med cancer har också stort intresse att följa sjukdomens utveckling efter den primära behandlingen. Detta sker på olika sätt för olika cancerformer och kan också bero på vilka olika tekniker som är tillgängliga för en sådan uppföljning.

Omfattande metodgranskning

Berman och medarbetare har via Medline granskat litteraturen rörande olika möjligheter att följa patienter efter resektion av grovtarmscancer. Rapporterna bedömdes av två oberoende granskare och klassades i förhållande till sitt vetenskapliga innehåll på samma sätt som SBU gjort i flera rapporter (se rapporten om Antioxidantia). De specifika metoder som granskades var test med tumörmarkören carcinoembryonalt antigen (CEA), datortomografi, ultraljudsundersökning och MRI, lungröntgenundersökning, kolonlavemang, koloskopi (vid koloncancer) och sigmoidoskopi (vid rektalcancer). Det förekom i litteraturen också några studier av kostnadseffektivitet relaterat till kvalitetsjusterade levnadsår.

Nej till avancerade undersökningar

I huvudsak blev resultatet av granskningen att det finns föga stöd för att man ska använda mer komplicerade undersökningar för att finna ett recidiv, som oftast uppträder två till tre år efter den primära operationen. Man kan inte rekommendera användning av CEA, MRI, bariumlavemang, CT, ultraljudundersökning, eller lungröntgen. Vad gäller koloskopi rekommenderas en undersökning omedelbart efter operation för att kontrollera att allt är avlägsnat samt möjligen tre till fem år efter operationen. Vid rektalcancer kan det vara motiverat med sigmoidoskopi varje halvår.

Det är viktigt att patienten får känna sig väl omhändertagen. Detta kan motivera allmän undersökning (anamnes och status) med jämna mellanrum. Det finns knappast stöd i litteraturen för att utnyttja det stora teknologiska armamentarium som finns tillgängligt förrän den kliniska bilden kan ge anledning till ytterligare undersökningar.

Enkel kontroll OK

Fastän Berman, Cheung och Weinberg inte fann någon litteratur som bedömde hur patienterna helst ville bli omhändertagna, torde resultatet av deras granskning överensstämma med vad italienska onkologer fann i fråga om kontroll efter mammarcancer, nämligen att patienterna var lika nöjda med enkel klinisk kontroll som med mer genomgripande metoder. Även vid koloncancer torde sådan uppföljning vara tillräcklig både för patient och operatör. Först vid klinisk misstanke på recidiv finns det anledning att utnyttja mer ingående undersökningar.

Lars Werkö

KÄLLA: Berman JM, Cheung RJ, Weinberg DS: Surveillance after colorectal cancer resection. Lancet 2000; 355: 395-99