Olika fält men samma problem?

Medicinaren och jag som arbetar med sammanställning av forskning om socialt arbete [1] sitter mitt emot varandra. Och det slår mig hur mycket gemensamt vi trots allt har. Vi ställer oss liknande frågor: Är den här metoden effektiv? Är ett visst bedömningsinstrument tillförlitligt? När är en effekt av en metod bra nog? Och vi är båda ute på vad vissa skulle kalla en ”mission” när det gäller arbetet med att skapa förutsättningar för en evidensbaserad praktik (EBP) [2], även om medicinaren har kommit en bit längre. [3]

Positiv effekt

I ett samhälle där det ställs krav på att hjälpåtgärder som bekostas med allmänna medel ska ha positiv effekt, snarare än att vara verkningslösa eller i värsta fall göra skada, passar tanken om en evidensbaserad praktik in. Innan en åtgärd vidtas vill vi helt enkelt ha stöd för att den ger avsedd effekt – oavsett om det handlar om införande av ett nytt läkemedel, introduktion av en behandlingsmetod mot missbruk eller införande av en metod för att förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar.

Men bland dem som arbetar med socialt arbete finns det ändå många som värjer sig. Kritikerna hävdar att det inte är möjligt med evidensbaserad praktik, eftersom det i dag finns så få metoder som kan anses vara evidensbaserade och effektiva.

Missförstådd

Själv menar jag att kritiken är obefogad. Visst är det så att det finns få metoder som har starkt vetenskapligt stöd, och visst behövs det fortfarande betydligt fler effektstudier på området. Men jag tror att det är tanken om en evidensbaserad praktik – att bygga praxis på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap – som kan ha blivit missförstådd av kritikerna.

En nyligen genomförd undersökning bland universitetslärare i socialt arbete i USA, visar att det råder stor oenighet om både begreppet EBP, och vad som kan anses vara en evidensbaserad metod. [4,5]

Ingen ursäkt

Trots att de som arbetar i hälso- och sjukvården har tillgång till långt fler evidensbaserade metoder än de som arbetar med sociala problem, kommer vården sannolikt aldrig att få kliniska studier av exempelvis alla möjliga olika kombinationer av läkemedel. Men läkemedelsanvändningen kan ändå vara evidensbaserad –  det finns trots allt en mängd tillförlitlig kunskap som måste vägas in i ett kliniskt beslut. Att det saknas starka vetenskapliga bevis på ett område är ingen ursäkt för att helt avstå från att arbeta evidensbaserat.
Att evidensbaserade metoder används är inte någon garanti för en effektiv socialtjänst, utan ett av flera verktyg för en fortsatt utveckling mot effektivare socialt arbete. Dessutom krävs ytterligare forskning om effekterna av olika insatser. 

Nationellt register

Parallellt måste vi också genomföra systematiska uppföljningar av hur väl insatserna fungerar i praktiken, det vill säga utvärdera nyttan av våra insatser för verklighetens klienter i realistiska situationer.[6] Inga effektstudier i världen (med data på gruppnivå) kan helt ersätta lokala uppföljningar av klienter och verksamheter. Och innan nya metoder införs måste vi veta hur effektiva de gamla är. Ett nationellt register där vi kan följa upp effekten av förekommande insatser borde därmed också införas.

Sjukvården och socialtjänsten tycks åtminstone delvis brottas med samma frågor: Vilken tillförlitlig kunskap är relevant i praktiken, och hur ska den sedan tillämpas och följas upp i en evidensbaserad praktik?

Jenny Rehnman
Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, SoS

Referenser

1. Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS)
2. Sackett DL, et al. Evidence based medicine: what it is and what it isn’t. BMJ 1996;312:71-2.
3. SOU 2008:18. Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten – till nytta för brukaren. Stockholm, 2008: Fritzes.
4. Rubin A, et al. Views of evidence-based practice among faculty in master of social work programs: A national survey. Research on social work practice, 2007;17:110-122.
5. Rubin, A. Practitioner’s guide to using research for evidence-based practice. New Jersey, 2008: John Wiley & Sons, Inc.
6. Jägerby, U. red. Evidensbaserad praktik i socialt arbete. Stockholm, 2008: Gothia.

Hela tidningen som pdf