Ökad delaktighet hjälper långvarigt sjuka

I en ny rapport har SBU granskat nio systematiska översikter om olika sätt att främja patienters delaktighet i vården, särskilt vid långvariga sjukdomar.

Enligt översikterna kan ett så kallat personcentrerat arbetssätt förbättra långvarigt sjuka personers hälsobeteende och tilltro till sin förmåga att hantera sin sjukdom och sina symtom. Beslutsstöd för patienter ökar kunskapen om olika handlingsalternativ och resultat, och tydliggör egna värderingar. I studierna har även vissa psykiska och fysiska hälsomått förbättrats.

Många insatser och aspekter av delaktighet har undersökts. SBU påpekar att översikterna kan ha överskattat det vetenskapliga bevisläget i vissa delar.

Vissa frågor kvarstår. Eftersom patienterna sällan följdes mer än ett antal månader är det ovisst vilka effekter som nås på längre sikt. Författarna har inte heller angett hur stor en förändring behöver vara för att ha någon betydelse. Och det går det inte att avgöra vilken kompetens och vilka utbildningsinsatser som krävs för att få effekt av en insats.

Underlaget räcker inte heller för en hälsoekonomisk analys. Insatser för ökad delaktighet kan medföra ökade kostnader för hälso- och sjukvården, samtidigt som det finns en möjlighet att detta uppvägs av lägre resursåtgång i andra delar av vården.

Patienters delaktighet i vården handlar inte bara om att medverka i beslut utan också om att tillägna sig och tillämpa kunskap om sin sjukdom och behandling. Det kan också handla om att förmedla kunskap och erfarenheter till personalen.

En viktig utgångspunkt är att delaktighet är frivilligt. Men det kan ändå vara en etisk utmaning att insatserna förskjuter ansvar från hälso- och sjukvården mot patienten. RL